Stängningsdags - vi ses våren 2012!

En sista insats vid hackbordet

Då har det blivit dags att stänga utgrävningen. Trots att vädrets makter kunde ha varit mer gynnsamt inställda har vi hunnit med vad som förväntades och mer därtill. På sluttampen har det handlat om att söka efter de murlämningar som ännu ligger begravda på grund av den höga grundvattennivån. Plus noggrann dokumentation av de hittills framgrävda murarna, både manuellt på ritfilm och med kamerans hjälp. Och så förstås den mest traditionella av arkeologiska metoder - rutgrävning i kulturlager, där de uppgrävda massorna söks igenom på ett hackbord. Visst är det så man föreställer sig att vi arkeologer normalt arbetar? Synd då bara att utbytet på stranden öster om kurtinmuren blev så pass blygsamt. Fast egentligen bör man nog inte förvånas. För vad skulle någon ha sysselsatt sig med på den lika smala som blöta strandremsan nedanför de höga slottsmurarna?

1500-talsugnen får vänta till 2012

Nu gäller det att säkra för vintern. Och eftersom årets arbete var en förundersökning har tyngdpunkten legat på att frilägga och beskriva själva ruinen. De mindre anläggningar som dykt upp under resans gång har rensats fram och dokumenterats i plan. Själva grävandet har i de flesta fall fått anstå till grävsäsongen 2012. När det gäller den fina tegelmurade ugn som demolerats då kurtinmuren uppfördes, hade vi först tänkt göra ett undantag. För den ligger lite illa till, i ett stråk där man behöver åtkomlighet. Så OK - just den konstruktionen skulle vi undersöka färdigt i år. Något man aldrig borde ha sagt. För det visade sig snabbt att ugnen dels var mycket bättre bevarad än vad vi från början hade trott, dels att dess rester faktiskt fortsatte in UNDER slottets sjömur! Man hade inte ens besvärat sig med att röja undan alla byggnadsrester, utan bara ställt muren ovanpå. En god illustration av med vilken brådska fullbordandet av den förenklade inre befästningsgördeln genomfördes. De ansvariga ville till varje pris få slottet stridsdugligt, för 1610-talets fred var bräcklig och Christian IV:s armé kunde snart stå utanför Jönköping igen...

Den återskapade strandbrinken

Så här mot slutet av förundersökningen slås man av hur stora mängder fyllningsmassor som egentligen har fraktats bort från Västra kajen. Det är en ordentlig grop vi tillfälligt lämnar efter oss. Merparten får nog hänföras till vad som på 1842 års karta kallas för "ny quai" - den omfattande utfyllnad som skapade en angöringsplats för ångbåtarna mitt inne i stan.

Vad som framträder på nytt är faktiskt Munksjöns forna strandlinje och den branta strandbrink där en gång kurtinmuren uppfördes. För ungefär så här tedde sig den ursprungliga topografin på klostrets tid och förmodligen även under Gustav Vasas 1500-tal. Tänk bara bort vår oranga byggarbetsbod och lägg till lite växtlighet längs stranden!

Guidad slottstur i halvmörker

Allt eftersom vi närmat oss senhösten har det blivit svårare att genomföra vissa aktiviteter. Ta till exempel detta med offentliga visningar av grävningen. Intresset är stort hos allmänheten, inte minst som en följd av en oväntat intensiv mediabevakning. Vi har synts. Därför har två guidade turer ut bland slottmurarna hållits varje onsdag från och med vecka 40. Men nu, i andra hälften av oktober, blev det problem med kvällsvisningarna. Dagsljuset räcker helt enkelt inte till så här års. Det känns rätt och rimligt att börja packa ihop.

Stängningsdags - vem minns koden?

Och så i fredags, den 21 oktober, kunde vi packa in de sista fynden och köra ut redskapen till förrådet på Hovslätt. Sju veckors förundersökning på Västra kajen var tillända. Nu återstår det att packa in kommunens stora dagvattenledning för vintern så att den inte fryser till. Och att hölja ruinens murar på ett säkert sätt. För vi vill verkligen inte hitta frostskador när bastion Carolus på nytt friläggs nästa vår.

Den närmaste tiden blir det mycket innejobb. Fynd och prover skall tas om hand, registreras och vid behov sändas vidare. Vissa föremål behöver konserveras efter rengöring och en första bestämning. Fotografier och ritningar skall gås igenom och redigeras. Hela grävningen skall avrapporteras - först en kort anmälan till FMIS, så att resultaten hamnar i fornlämningsregistret; sedan i form av en mer analyserande rapport. Den kommer att tjäna som underlag för de utgrävningar som fortsätter våren 2012.

Fästningens sista år - akvarell av JC Linnerhielm 1790

När det gäller arkeologibloggen kommer nyhetsflödet att fortsätta även under vintern. Kanske inte lika omfattande och ofta, men så fort det finns något nytt att berätta kommer ni läsare att få veta! För en arkeologisk undersökning slutar ju inte i och med att fältet stängs till; något som många tror. Tvärtom. Då har man hunnit ungefär halvvägs in i arbetet. Här vidtar istället det stora pusslet - försöken att förstå och tolka de nya resultaten på bästa sätt. Hur väl stämmer t.ex. originalritningarna med de murar som vi nu grävt fram och mätt in? Och hur skall man tolka detaljerna i samtida avbildningar som t.ex. Linnerhielms akvareller? Vilka påträffade föremål har ett militärt ursprung och vilka dateringar ger de i så fall? Frågorna är överväldigande många och svaren få - än så länge. Men detta kommer att ändras i och med att berättelsen om livet på och omkring Sveriges mest okända fästning växer fram!