Lite grann från ovan...

Kajen - Slottet - Länsstyrelsen

Så var det då dags för Västra Kajens Tivoli att öppna. Dess främsta attraktionen är - Kranturen! Se Jönköping från ovan och njut av utsikten bort mot Vätterbranten och Visingsö - i vindstilla och stekande sol! Ibland skall man ha tur med vädret och när man summerar våra upplevelser under september månad 2011 känns det som om vi var värda några solskenstimmar. Med en arbetshöjd som motsvarade Länsstyrelsens översta våning var det dessutom perfekta förhållanden för ruinskådning. Slottets framgrävda delar låg långt därnere. Det var plötsligt lätt att tänka sig även bastion Christina borta vid bron. Perspektivet gjorde fästningens verkliga storlek greppbar. Från Rättscentrum i söder till Hamnparken i norr - allt detta var en gång platsen för Jönköpings slott!

Trettiovå meter över asfalten...

Alla på grävningen tog chansen att åka upp och se slottsruinen lite grann från ovan. Somliga med högre puls och blekare leenden än kollegorna, men man får ju inte missa ett sådant tillfälle! Och eftersom kranens korg satt stabilt fastbultad på själva armen behövde man inte heller oroa sig för svängningar och sjösjuka. Det var "bara" att åka upp och njuta av vädret och utsikten!

Göran Sandstedt vänder Hasselbladaren mot bastion Carolus

Fast arbete går före nöje. Huvudsyftet med att hyra in en 32 m kran för dryga 5 000 kr var förstås att fotodokumentera under optimala omständigheter. Den viktiga uppgiften tillföll länsmuseets egen fotograf Göran Sandstedt som var först upp i korgen. Resultatet blev givetvis ypperligt!

Bastion Carolus från ovan med de två framgrävda kanonkasematterna

Efter att ha rensat murar och snubblat runt i bastion Carolus sedan i slutet av augusti kändes det härligt att se de frilagda delarna ur ett fågelperspektiv. Visserligen har vi ju inmätningarna, men det är en sak att se på en ritning - något annat att skåda kasematterna rakt uppifrån. Då framträder de två rum vi hittills grävt ut tydligt och man kan ana början på det tredje kanonvärnet längst till höger. Man ser också hur skevt de anslutande, provisoriska murarna har hakats på den välbyggda bastionen. Bättre kan man knappast illustrera begreppet "avbruten byggnadsetapp"...

Jens samlar in gråmunkarnas hampa och mullbär

Samma händelserika dag hade vi besök av projektets arkeobotaniker Jens Heimdahl för andra gången. Han gick igenom våra insamlade jordprov inne på museet. Dessutom tog vi upp ett extra djupt hål i marken - bara för att glädja Jens. Man skall hålla sig väl med experter och sakkunniga...

Faktum är att alla blev lika överraskade när det krävdes tre meters grävning för att nå ner till sjöbottnen, räknat från vår framschaktade markyta av anno 1800. Munksjön blev fort djup utanför slottet! Det har säkert varit besvärligt att bygga höga murar stabilt och hållbart så nära en brant bottenprofil. Men det ursprungliga vattendjupet har också inneburit en stor fördel. Man kunde segla in med tunga transporter och lägga till direkt vid kajen, alldeles invid sjöporten i kurtinmuren.

Och de äldsta lagren med utkastad dynga och skräp, längst därnere på sjöbottnen, visade sig innehålla oväntat spännande saker. Jens kunde identifiera fruktträd som äpple och mullbär bland växtresterna. Även kryddor och medicinalväxter som isop, humle, kattmynta och hampa dök upp i materialet, liksom pors och hjortron. Eftersom detta handlar om medeltida lager är det spår efter odling och växtanvändning vid franciskanerklostret som påträffats. Kanhända att gråbröderna har levt ett ganska gott liv här vid Munksjöns strand med både humle och pors till sitt klosteröl? Men hampan ska nog främst tolkas i sin roll som laxermedel, inget annat. Fast förekomsten av mullbär känns lite märklig i sammanhanget. Även om greve Per Brahe vid mitten av 1600-talet försökte få både mullbärsträd och silkesmaskar att trivas ute på det närbelägna Visingsö. Drömde munkarna möjligen om att få ta på något mjukt silkesplagg under den sträva kåpan?