torsdag 29 mars 2012
Ibland blir man anlitad som expert. Då gäller det att spela med och låtsas ha något klokt att säga om röjningsröset man ställs framför. De ser ungefär likadana ut i Roslagen som i Småland, men när man börjar peta i marken inser man till sin förvåning att det finns saker som svallad morän och andra fraktioner av jord, under högsta kustlinje. Här har geologiska processer timat som vi inte behöver bry oss ett smack om i de Småländska skogarna, men som man fick ha i bakhuvudet när man begick och begrävde Norrtäljes sydvästra utkanter under några vackra vårdagar 2010.
Här, där backarna var fulla av militäriska gropar sedan Lv 3´s dagar, skulle nu beredas plats för en ny väg, en behövlig omfart kring staden. Ja, jag vet att jag endast och enbart borde ha skött mitt och tittat på röjningsrösena och omgivande fossila odlingsytor, snittat, dokumenterat, sagt något klokt och åkt hem, men vad gör man när man står framför en karta från ca 1660 och inser att den år 1622 anlagda stadens historia knappast har skrivits... Inte sedan 1922 åtminstone då Carl M. Kjellberg gav ut en stadsmonografi i samband med stadens 300-årsjubileum. Så för att göra en lång historia kort: jag borde sitta här och skriva en rapport om röjningsrösen, men har redan lagt ner åtskilliga rapportdagar på att, utifrån ett synnerligen rikt och tillåtande äldre kartmaterial, identifiera läget för de byar och gårdar som avhystes för att dels ge plats åt själva staden, dels bidra med sin åkrar, ängar och beteshagar till stadens försörjning. Tomterna till Kvisthamra, Näs, Backen, Syltbacken och byn "vars namn jag inte vet", men vars övergivna tomtmark är snyggt utritad på kartan från ca 1660, har nu lägesbestämts och får väl i sinom tid reggas i FMIS.
Så nu gäller det att på ett finurligt vis knyta den fossila åkermarken inom RAÄ nr 44:1-3 till de landskapliga processerna som skedde kring Norrtälje vid 1600-talets början. Finfina dateringar från rösen och odlingsytor har inkommit från Stockholm, så nog ska det gå att sätta in fornlämningarna i ett större landskapshistoriskt perspektiv...
Och sen vill jag tillbaka till Norrtälje för det var en mycket vacker stad i belägen i synnerligen tilltalande omgivningar.
Och ring mig lagom till stadens 400-årsjubileum, när det är dags att uppgradera stadsmoniografin. Jag har en hel del på lager som ni bara inte vil missa!
torsdag 8 mars 2012
Den förkolnade medeltiden i Odensjö
Det är inte alltid som en utgrävning ger de resultat man förväntar sig. När vi hösten 2010 började undersöka Odensjö Västergård räknade alla inblandade med att den medeltida bebyggelsen skulle dyka upp i någon form; trots att svåra sentida odlingsskador hade registrerats inom hela bytomten.
I skriftliga källor omtalas odhensioo för första gången i samband med en pantsättning år 1394. Den by vi möter i Tveta härads jordebok 1542 var med sina sju gårdar stor för småländska förhållanden. Och eftersom frälseägandet var påfallande stort har det möjligen funnits en äldre huvudgård på platsen. Dessutom låg det spektakulära gravfältet Barnarp 328 med dess minst sextio gravar från romersk järnålder på åskrönet alldeles norr om bytomten. Och eftersom några detektorfynd antyder att det funnits numera bortplöjda vikingatida gravar på samma plats borde boplatserna ligga nära. Så målsättningen var given - spåren efter en medeltida gård och möjligen också dess äldre föregångare fanns med stor sannolikhet på det fina terrassläget alldeles norr om Barnarpssjön. Men riktigt så enkelt blev det nu inte.
Istället för en millimetertunn yta av kringdragna brandrester kunde vi med grävmaskinens hjälp tömma en oval grop på 2,7 x 2,0 m som var nästan meterdjup. Lagerbilden med intakt, men förkolnat timmer i botten visade vad det var frågan om - en kolningsgrop av medeltida typ. Den passade bra nära en järnframställningsplats, men sämre inne bland hus. För även om exempel finns på motsatsen, ville man nog där så var möjligt hålla sina eldfarliga verksamheter en bit bort från gårdstomten.
Här fanns en bra förklaring till varför medeltiden saknades under den från de äldre kartorna kända Odensjö Västergård. Vi har inte hittat den första gårdsplatsen ännu. Vad som undersöktes år 2010 representerar snarast en förändring av bystrukturen, något som skall ses mot att en ny adlig sätesgård etableras.