En bit in i vår andra grävningsvecka har Jönköpings innerstad fått en ruin - bastion Carolus norra flank är frilagd från 1800-talets rasmassor! Två kanonvärn har grävts fram; kvadratiska rum som täckts av kryssvalv och haft nischer med kanonportar riktade mot norr. I hörn och öppningar har fint tillhuggna block av sandsten murats in, medan väggarna i övrigt varit ganska enkelt utformade. Mellan rummen har kraftiga valvbågar burit tyngden. Idag försvunna luftschakt har lett undan krutrök och giftiga gaser ur kasematterna.
Precis som väntat har rivningsarbetet på 1830-talet gått hårdare åt murverket ju närmare Munksjön man kommer. De meterhöga väggarna i det västra kanonvärnet motsvaras av grunder och fundament i det östra rummet. Antagligen har utrasad sten och jord från bastionens inre gjort det svårt att komma åt den eftertraktade byggnadsstenen där murarna idag är bäst bevarade. Men även där demoleringen varit mest framgångsrik hittar vi mursträckningarna. Vad som istället begränsar arbetet är det vatten som glatt porlar fram inne i ruinen. I den här delen av Jönköping har grundvattennivån stigit med cirka 40 cm sedan början av 1600-talet. Till nästa års slutundersökning lär det behövas pumpar...
Det var oväntat att hitta en fint stensatt brunn ute på den smala strandremsan nedanför kurtinmuren. Varför har man gjort sig sådant besvär när sjön faktiskt låg alldeles intill? Men på 1600-talet hämtade Jönköpingsborna sitt dricksvatten i Vättern. I Munksjön slängde hushållen avfall och längst ner i gårdarna, intill stranden, låg ofta hemlighusen. Då kan man förstå att en grävd brunn gav ett skenbart renare och bättre vatten. Det hade i alla fall filtrerats genom strandens sand. Åldern på vår brunn är i nuläget svår att avgöra, men den tillhör helt klart fästningstiden.
Stranden nedanför slottet. Strandskoning från 1700-tal till höger i bild
Och nu är det alltså själva stranden som friläggs från rasmassor och sentida utfyllnader. Hittills har vi hittat en stenrad som troligen fungerat som en enkel strandskoning eller snarare terrasskant på 1700-talet. Mellan den och kurtinmuren har ett mindre hus varit uppfört. Sjöbod eller magasin, det är i alla fall inget som fastnat på dåtidens ritningar och kopparstick. När Erik Dahlbergh skulle avbilda stormaktstidens fästning handlade det om att visa upp ett så imponerande byggnadsverk som möjligt; ett Arx Regia. Då fick inte bilden plottras bort av magasin och småfolkets bostäder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar