Ett mycket vanligt fynd som vi
hittar vid undersökningarna är små bitar av pipskaft både med och utan dekor.
Ibland så sitter piphuvudet kvar men för det mesta är det bara skaftet kvar.
Detta kommer från en verklig vanlig sopa som man förbrukade, både i stora
mängder och i snabb takt under 1600-1700-talet. Piporna är tillverkade av vit
lera och användes för att röka tobak.
Tobaken kom från Amerika och
spred sig över världen. Då den kom till Europa spred den sig först bland
överklassen, där den framförallt snusades.
Rökningen ansågs först ha flera
positiva medicinska effekter. Den kunde inte bara bota en mängd sjukdomar, utan
skulle dessutom ge en behaglig röst. Speciellt lämpligt sades rökning vara för
sjömän, fiskare och folk boende i fuktiga miljöer. Vilket faktiskt gällde för
den största delen av Jönköping på 1600-1700-talet. Rökningen blev snabbt
populär i breda folkliga kretsar; bruket spred sig bland sjömän och med
hemvändande soldater från trettioåriga kriget. England och Holland blev de
stora producenterna på pipor. Det äldsta pipfyndet i Sverige med en
säker datering påträffades ombord på regalskeppet Wasa som sjönk 1628.
1600-tals pipa från Holland med ett litet huvud
Det första
svenska pipbruket öppnades i Stockholm av två holländare på 1650-talet. Det var
dock först runt mitten av 1700-talet som tillverkningen kom igång i större
skala. Under 1700-talet startades ett flertal pipbruk i Stockholm och på andra
platser i landet, bl.a. Norrköping, Falun, Arboga, Karlskrona och Varberg. Den
inhemska produktionen tog verklig fart efter år 1747, då ett importförbud på
kritpipor infördes. År 1729 öppnade den kände potatisodlaren Jonas Alströmer ett
pipbruk i Alingsås och blev snart den överlägset störste svenske tillverkaren.
Alströmerpipa tillverkad i Alingsås. Fabriken var i drift mellan
1729-1761
Piporna hade
långa ömtåliga skaft, de kunde vara upp emot 0,5 meter långa. De har haft både
enkla punktdekorer men även så kallade figurala pipor med själva piphuvudet
utsmyckat som ett riktigt huvud. Från början var piphuvudet mycket
litet eftersom tobaken fortfarande var dyr och exklusiv men under 1700- talets
gång blir de allt större. Pipan kunde även köpas stoppad och sedan slängas
efter att den rökts färdigt. Så detta skräp kan egentligen jämföras med dagens
fimpar.
En så kallad Jona pipa där man på skaftet avbildat hur valen
sväljer Jona, 1630
Pipa tillverkad i Holländska Gouda av Abraham Eling den äldre, 1730-1771
Piporna har
inte haft något stort värde, de var billiga i inköp och de hade en kort
livslängd. De användes och slängdes, men skräpet kan ge oss information om
vardagen under 1700-talet.
Susanne Haltiner Nordström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar