onsdag 4 september 2013

Arkeologidagen i Farstorp - en succé!

Marita Sjölin (i reflexväst) visar intresserade besökare utgävningen.

Arkeologidagen arrangeras varje år genom Riksantikvarieämbetet över hela Sverige och museer, organisationer och andra kulturhistoriska aktörer deltar. I år genomfördes arkeologidagen den 25e augusti och vi hade öppet hus ute i Farstorp! Jönköpings läns museum, Riksantikvarieämbetet, Barkeryds Hembygdsförening och representanter från Svenska kraftnät arrangerade dagen, som blev en succé!

Det kom ungefär 200 besökare som deltog i någon av de två guidade turerna som inleddes med en visning av det arkeologiska undersökningsområdet. Bland rösen, gravar, järnålders- och stenåldershus berättade våra arkeologer om utgrävningen. Barkeryds hembygdsförening berättade om torp- och gårdshistoriken i området och Svenska kraftnät berättade om projektet runt bygget av Sydvästlänken. Efter visningen kunde besökarna se på den pågående utgrävningen, fråga våra duktiga arkeologer, se på de arkeologiska fynd som gjorts i området och hembygdsföreningen hade korvförsäljning. Alla var nöjda med dagen, både vi arrangörer och besökare!

Annie Rosén

onsdag 28 augusti 2013

Morgondagens fornlämningar?

Idag var jag ute för att granska forn- och kulturlämningar i skogarna utanför Vaggeryd. Det var främst kolbottnar som påträffades och registrerades under dagen men i anslutning till ett av områdena påträffade jag en hel del nytillverkade lämningar.
 
Förutom detta utegym fanns en hel del gropar som lätt kunde tolkas som rester efter barnlek. Här i skogen har det stora kriget utspelats. Man kan bara föreställa sig vilket liv det är i skogarna efter att skoldagen tagit slut. Turligt nog hade de missat att gräva i kolbottnar och andra lämningar.

 
Men när jag gick där så slog det mig att hur skulle denna plats ha tolkats om tidens tand fått nöta ner spåren under - låt säga 50-100 år. Groparna med sina vallar kanske skulle tolkats som just skyttevärn, men troligen skulle vi inte förknippat detta med barn utan snarare med någon militärövning. Dessa skulle då ha fått en plats i fornminnesregistret.
 
Rester efter utegymmet skulle troligen inte kunna ses mer än att alla kringspridda järnföremål skulle kunnat hittas vid metalldetektering - men hur skulle vi tolkat det? En fråga som slår mig är även hur identifierar vi barns lek från gångna tider, vilka spår har de lämnat efter sig?
 

torsdag 22 augusti 2013

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Svenska Kraftnät berättar om bygget av sydvästlänken.

 Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.


Ett voltakors från slagfältet!

 
Korset från slagfältet i Angerdshestra. Foto: Göran Sandstedt, JLM
Man blir aldrig fullärd, det finns alltid ny information att hämta in. Tur är väl det, för hur tråkigt hade inte livet varit annars? Dessutom kan det vara nyttigt att ibland få en påminnelse om att även vi sakkunniga har våra kunskapsluckor. Och det var precis vad som hände igår!
 
Bland de föremål som insamlades förra sommaren uppe på platsen för det svenska fältlägret från 1567 i Angerdshestra socken (se tidigare blogginlägg!) finns ett litet välbevarat hängkors. Utförandet är påfallande enkelt, bara ett kopparbleck med fem stansade hål och ett tunt ristat kors som dekor. Det bär spår av att ha ryckts loss, eftersom upphängningsöglan är lite tillböjd. Korset påträffades vid metalldetektering i ett område där armborstpilar, muskötkulor, vapendelar, fotangel och hästutrustning grävts fram. Det låg på samma djup där vi lärt oss att föremål från slaget kan förväntas, dvs. mellan 20 och 30 cm under dagens markyta. Kort sagt fanns det ingen anledning att misstänka att inte också det här fyndet borde kopplas till de tragiska händelserna den 31 oktober 1567. Så fel man kan ha...

Korset från det skånska grustaget. Foto: Kristina Alsvold
För igår kom det ett mail till museet. Bifogat var ett foto av ett helt identiskt hängkors som påträffats bland sten från ett grustag nere i Skåne. Och upphittaren som förklarligt nog ville veta mer om fyndet hade redan funnit bra paralleller. Det föreföll vara frågan om ett s.k. voltakors från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Men så fanns ju ett jordfynd från Småland som inte alls passade in i en annars ganska entydig bild - vårt hänge från Hovmejan i Angerdshestra! Var vi i projekt Getaryggen 1567 helt säkra på dateringen till 1500-talets senare hälft?

Voltakors från Åbotorp vid Vartofta
Foto: Gunnar Creutz, Falbygdens museum (lic.CC BY-SA 3.0)
Vad är då ett voltakors? Enklast beskrivet är det ett föremål tillverkat av några sammansatta koppar- eller zinkbleck kompletterade med tygstycken och tråd. Anordningen doppades i vatten eller ättika varvid en svag elektrisk ström alstrades. Korset bars om halsen och tillskrevs allehanda läkande och lindrande förmågor. Viktig var också den sexuddiga stjärnan med hebreiska tecken, ofta med betydelsen "må Han leva". 
 
Voltakorsen är en på många vis intressant blandning av alternativmedicin, övertro och rent kvacksalveri. För kring år 1900 fanns det pengar att tjäna på folks fascination inför den nya kraftkällan elektricitet. Korsen tillverkades i fabrik och såldes förmodligen med hyfsad förtjänst. Det avbildade kompletta voltakorset finns idag på Falbygdens museum (inv.nr. 2M16-A9586) och har tillhört systrarna Selma och Elin Andresson på gården Åbotorp vid Vartofta i Västergötland. Det är förmodligen av typen "Professor Heskiers Voltakors med den store stjerne". 
 
Kontentan av det hela är att ett hänge som från början tillskrevs en rädd bondesoldat anno 1567 istället har hängt om halsen på en torpare eller hans fru för bara ett sekel sedan. Var det för att lindra ryggvärken som voltakorset inköptes till den lilla småländska gården Hovmejan? Det lär vi aldrig få veta. Men en bra historia kom med en viktig lärdom på köpet - detta att saker och ting inte alltid är vad man först tror. Nya kunskaper tillkommer hela tiden; det är något man måste vara ödmjuk inför! 
 
 
Stort tack till Kristina Alsvold som ställde frågan och visade oss fyndet från grustaget. Och till Gunnar Creutz, vars fina foton av kompletta voltakors redde ut många oklarheter!
 

onsdag 21 augusti 2013

"Borrtappat" - ett ovanligt stenåldersfynd från Farstorp

När man undersöker ett röjningsröse är förväntningarna att hitta fynd inte stora. Fokus ligger på rösets uppbyggnad, och vad det kan säga om tidigare stenröjningar på platsen. Men ibland sker det oväntade och det var precis det som hände när detta föremål hittades i odlingslagret under ett röjningsröse. Först såg det ut som att en patronhylsa låg i jorden, men ganska snart stod det klart att det handlade om något annat. Det var en borrtapp av bergart - möjligen grönsten som är ett samlingsnamn för grönaktiga, vulkaniska bergarter. Borrtappen är 5,2 cm lång och 1,2-1,6 cm i diameter; alltså något tjockare i den ena änden än i den andra. Tittar man noga på tappen går det att se återkommande svagt markerade räfflor på den. Så, vad är då detta för ett slags föremål? En borrtapp är resultatet av att ett hål borrats genom en s.k. skafthålsyxa, t.ex med hjälp av rörbenet från en gris eller ett får. Tjockleken på benet som använts har antagligen varit drygt 2 cm eftersom skafthålen i yxorna ofta har en sådan diameter.



När märgen tagits ur benet bildas ett hålrum och i håligheten utformas tappen när benet borras ner genom yxan. Detta har underlättats av ett slipmedel, ofta någon form av finkrossad mineral som varit hårdare än yxämnet. Praktiska experiment har visat att en sats slipmedel gör att man kan borra c:a 0,8 mm. Sedan måste man ta en ny sats. För att borra ett hål genom en yxa kan det ha gått åt över 50 satser slipmedel. Borrningsexperiment har också visat att det tar ungefär 1 timme att borra sig ner 3 mm. För att borra hålet i den yxa som "vår" tapp kommit från skulle det sålunda ta minst 17 timmar. En annan intressant detalj är att borrtappens ändar är lite skrovliga. Det visar att hålet borrats innan yxan slipats.

På bilden nedan ser man en 20 cm lång och drygt 5 cm tjock skafthålsyxa i grönsten som hittats i Huskvarna. Borrtappen från Farstorp har på prov placerats i Huskvarnayxans skafthål och den passar så bra så att man nästan skulle kunna tro att de hör ihop.




Fyndet av borrtappen är både intressant och roligt eftersom den berättar om ett arbetsmoment som människor ägnat sig åt under yngre stenåldern (ca:2300 f.Kr-1800 f.Kr). Borrtappar liknande denna har hittats på andra platser i Sverige, bl.a i Jönköpings län. På kv. Elektronen i Huskvarna har arkeologerna hittat en något mindre borrtapp i en anläggning som tolkats som en grav från yngre stenålder. Att borrtappar lämnats som gravgåvor visar att de varit föremål av betydelse.

Använda källor:
Bo Petré. Stenåldern på Lovö II. Eleonoraposten. Lovö hembygdsförenings tidning. Nr. 2, maj 2012. Årgång 21
Harry Rambrandt, Krister Hafdell, Peter Johannesen. Människa - Natur - Teknologi Nr. 2. 1985.

Kristina Jansson

fredag 16 augusti 2013

Ett tryckeri i kabelschaktet?

Det grävs ner fiberkabel på Visingsö. Bitvis går de nya schakten intill gravar eller boplatslämningar och då är vi arkeologer med och schaktövervakar, som det kallas. Det är för att man inte ska skada eller gräva bort några fornlämningar.
Att schaktövervaka kan ibland vara en ganska tradig sysselsättning, man står timme efter timme och stirrar i ett tomt schakt. Men ibland glimmar det till...som på Visingsö i denna veckan.


 
Vi kom på en huslämning som är riktigt spännande! Det som finns kvar är en gedigen syllstensgrund uppbyggd av skifferhällar. Grunden är djupt grävd, det är inte en liten vanlig stuga som stått på den. Inuti "huset" finns rasmassor med taktegel, kalkbruk och grus.
 
 
 
Det som gör det här huset lite extra spännande är att i just det här området låg en gång Per Brahes boktryckeri. En boktryckare från Danzig som hette Johann Kankel kom till ön 1666 och var sedan verksam fram till 1685. Kan det vara det huset som vi stött på? Ett litet men ack så viktigt fynd i sammanhanget är en liten blyten. Ett ämne som man kan se att man knipsat stycken av. Är det månne bly som använts för att gjuta typer?
 




torsdag 8 augusti 2013

Farstorp från ovan

Den här veckan har vi bland annat ägnat åt att prova en smidig metod för lodfotografering.
Med hjälp av en liten radiostyrd helikopter från VIP AB har vi gjort överflygningar och fotat undersökningsområdet från luften. Från cirka 30 meters höjd framträder tydligt gravar, röjningsrösen och andra konstruktioner. Flygfotograferingen underlättar dokumentation i plan och gör att vi inte behöver mäta och rita allt.
 
Förhållandena för flygning här i Farstorp visade sig ha vissa svårigheter i form av högspänningsledning, intilliggande skogskanter och besvärliga vindar. Trots det fungerade metoden som vi hade tänkt oss och vi fick flera bra bilder.
 
Mats Nelson, Marita Sjölin
 

 
I händerna på Håkan från VIP AB flyger helikoptern med kamera monterad undertill över grävytan och tar bilder.


 
På bilden syns några av de gravar och röjningsrösen som vi undersöker.


 

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.




tisdag 30 juli 2013

Semester och keramik

Den senaste tiden har präglats av semestertider och låg aktivitet på utgrävningen. Nästa vecka är vi tillbaka med full styrka igen. Då ska även utgrävningen fotograferas från luften medelst fjärrstyrd helikopter! Mer om det kan du säkert läsa om i framtiden i kommande blogginlägg.

Några av rösena har visat sig innehålla keramik. Framförallt två av rösena har innehållt mer keramik än andra. Keramiken är förhistorisk, som mest centimetertjock, rödbränd på utsidan och svart på insidan. På ytan kan man dessutom se spår av keramikerns fingrar!

Anders Rosendahl och Annie Rosén


En del av den röd- och svartbrända keramiken. Foto: Annie Rosén

Mynningsbit där man kan se de tydliga spåren efter keramikerns fingrar. Foto: Anders Rosendahl


fredag 19 juli 2013

Gravar - röjningsrösen - skärvstenshögar

Anders Rosendahl rensar i ett röse. Bilden är tagen med fotospröt.

Undersökningarna vid Farstorp har nu pågått i snart sex veckor. Vi har nu undersökt flera av de gravliknande anläggningarna. En av de stora frågeställningarna som vi arbetar med är att problematisera fornlämningskategorierna grav – röjningsröse – skärvstenshög. Kategorierna används i FMIS och de har ursprungligen skapats med utgångspunkt i hur olika fornlämningar ser ut i markytan. Att utan vidare överföra dessa kategorier till arkeologiskt undersökta objekt är problematiskt.

Det finns anläggningar klassificerade som gravar på grundval av deras utformning – men som inte innehåller några spår av mänskliga begravningar. Företrädesvis rör det sig om stensättningar, dvs låga vällagda anläggningar av utvalt stenmaterial med likformig storlek, ofta med konstruktionsdetaljer som  kantkedja, mittblock eller mittgrop. Stensättningarna dateras till yngre bronsålder och äldre järnålder dvs cirka 1000 f Kr – 400 e Kr. Gravar utan begravningar är ett problem som sysselsatt den arkeologiska forskningen under en lång tid. Man har föreslagit att det är så kallade kenotafer; tomma gravar som varit minnesmärken över personer som dött i fjärran land. Man har också föreslagit att gravarna innehållit obrända döda, och att alla spår av dem nu är borta. Det finns också gravar som saknar begravningar men som innehåller enstaka utvalda föremål eller keramikkärl, något vi tolkar som avsiktliga nedläggelser, kopplade till trosföreställningar under förkristen tid.

Röjningsrösen är spår av stenröjning, oftast för odling, vilka företrädesvis dateras från tiden kring Kristi födelse och framåt, även om det finns exempel på stenröjning för odling redan under bronsålder, från ca 1000 f Kr. Röjningsrösen kan vara vällagda, med jämt stenmaterial. Det vanligaste är att de endast innehåller röjningssten, ibland går det att urskilja olika röjningsfaser, något som betyder att man återvänt vid upprepade tillfällen för att odla ett visst område. Det finns emellertid röjningsrösen som innehåller människoben och begravningar utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också röjningsrösen med avsiktliga nedläggelser av olika typer av föremål.

Skärvstenshögar slutligen, är högar av eldsprängd sten. De är ofta omsorgsfullt utformade med kantkedja och kan vara anlagda kring markfasta block. De dateras till bronsålder och äldre järnålder, cirka 1500 f Kr – 400 e Kr. Den eldsprängda stenen kommer från kokgropar och härdar där man lagat mat. Det förekommer att människor begravts i skärvstenshögar och begravningarna är utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också många exempel på att utvalda föremål deponerats i skärvstenshögar. Inom arkeologisk forskning har man uppmärksammat att skärvstenshögar kan ha mycket varierande tolkning. Vissa verkar ha varit rena avfallshögar, där man samlade upp skärvsten som sedan kunde användas som byggnadsmaterial i t ex vägar. Andra är omsorgsfullt utformade, placerade i höjdläge och knyter tolkningsmässigt an till gravar. Dessutom finns många med drag av både avfallshögar och gravar.

Vi har nu undersökt flera konstruktioner som till det yttre liknar gravar – runda stensättningar. De har jämn och välvd profil, fyllning av mindre stenar med inblandning av skärvsten, särskilt i ytan, samt kantkedja eller större stenar i kanten. Undersökningen visar att de är resultatet av upprepade stenröjningsepisoder. I ett äldsta skede har man röjt huvudstora stenar. Vi har hittat större mängder förhistorisk keramik som knyts till just detta äldsta skede i två av anläggningarna. Det rör sig antagligen om hela kärl. En tolkning av keramiken är att det rör sig om spår av rituellt deponerade kärl. Ett argument för en sådan tolkning är att det ännu saknas spår av någon samtida boplats trots att matjorden nu avlägsnats över stora områden.

Maria Petersson