torsdag 6 september 2012

Smålandsstenar - stenåldersboplats under gravfältet


Nu har vi avslutat undersökningen av gravfältet. Resultatet blev tre intakta gravhögar och rester av sex bortodlade. I två av de hela högarna fanns tydliga rester av bålplatsen kvar i form av brunna stockar. Den tredje graven visade inga spår av bålplats. Möjligtvis har kremeringen ägt rum på en annan plats varefter man spritt ut bålresterna i graven. Gravarna innehöll annars brända ben och fynd av järn som t.ex. knivar, pilspetsar, märlor och pincetter. Men också fynd i andra material som en bronsring, brynen, glaspärlor och en sländtrissa.

Under september tar vi oss ett antal tusen år ytterligare tillbaka i tiden och koncentrerar oss på den mesolitiska stenåldersboplatsen som påträffades i samband med gravfältsundersökningen. I nuläget har vi med stor sannolikhet träffat på botten på en mesolitisk hydda. Den är 4 x 3 meter stor och nedgrävd några decimeter. Vid framrensningen visade det sig att den innehöll ett stort antal flintor, och då har vi bara skrapat på ytan. Tekniskt sett är flintan baserad på mikrospånteknik, vilket placerar den i maglemoseperioden. I denna stund håller vi genom rutgrävning på att avgränsa boplatsen.

Boplatsens läge kan till en början verka konstigt då den ligger ca 500 meter öster om Nissan, men tar man med i beräkningarna att Fornbolmen vid den här tiden fanns strax inpå samt att det en gång har runnit en bäck precis nedanför boplatsen så är det helt logiskt och alla bitarna faller på plats.

Bland fynden av flinta är det ett som sticker ut, nämligen en fantastiskt fin mikrospånkärna, vilken ni kan se på bilden.

Återkommer snart med fler nyheter

Jörgen Gustafsson

tisdag 21 augusti 2012

Arkeologidagen 2 - Visning av Rosenlund söndagen den 26 augusti

Rosenlunds herrgård med den igenväxta parken i maj 2011
Rosenlunds eleganta gustavianska herrgård är en av Jönköpings mest kända äldre byggnader. I sitt framträdande läge med vid utsikt över Vätterstranden är den en mycket god representant för de lantställen som växte fram kring staden under 1600- och 1700-talen. Här hette byggherren Gustaf Mauritz Posse, baron och vice president vid Göta Hovrätt. Han lät uppföra huvudbyggnaden mellan åren 1786 och 1788. Att herrgården redan från början omgivits av en tidtypisk trädgård har man tagit för givet, eftersom Posse var känd som en reformator inom jordbruket. Hans Rosenlund fungerade som något av en modern mönstergård i Jönköpingstrakten. Här borde en park ha funnits redan från början. Men detta har förblivit ett antagande, för såväl kartor som äldre avbildningar saknas. Rosenlund har emellertid på senare år kommit att utvecklas till ett välkänt besöksmål för trädgårdsintresserade genom det 1977 anlagda Rosariet med dess idag över 400 sorters rosor.

Rosariet i maj 2011
I samband med att det västra partiet av herrgårdsparken skulle ges en välbehövlig ansiktslyftning genomfördes en undersökning med georadar. Kommunen var intresserad av att hitta lämningarna efter det torp som funnits på platsen före herrgårdens tillkomst och av att kunna pricka in den äldre landsvägens exakta sträckning. Dessa mål uppnåddes utan problem men något högst oväntat tillkom också. En park av 1700-talstyp fanns bevarad på ett djup av dryga halvmetern under dagens gräsmattor. Baron Posses eleganta trädgårdsanläggning kunde på nytt beskådas med sin strikt symmetriska uppbyggnad där gångar, parterrer (rabatter) och dammar bildat en intagande helhet. Dess siktlinjer har riktats över sjön och staden, mot de vilda berg som synts mot horisonten i dåtidens öppna, avskogade landskap. Det välordnade ställdes symboliskt mot den vilda naturen. I parken visar mängder av planteringsgropar hur påkostad anläggningen varit under sin storhetstid. Rosariet har fått sin gustavianska motsvarighet!

Baron Posses parkanläggning som den framträder på georadar
Den nyupptäckta parken vid Rosenlund utgör en i många avseenden sensationell upptäckt, såväl i ett inhemskt som ur ett internationellt perspektiv. Vi ser en ytterst välbevarad anläggning som inte verkar ha genomgått några större förändringar under sin brukningstid. Detta kan bli ett trädgårdshistoriskt forskningsobjekt av högsta klass. Med moderna analysmetoder skulle det vara möjligt att identifiera de växter som en gång prytt baronens rabatter, liksom de träd och buskar som kantat gångarna. Ett återskapande ligger inom möjligheternas ram; en spännande chans att ge Jönköping en sevärdhet av yppersta klass i likhet med Gunnebo slott utanför Mölndal. Där har man rekonstruerat hela den gustavianska herrgårdsmiljön i dess fulla prakt och fyllt den med liv, aktivitet och event. År 2006 hade Gunnebo 354 000 besökare. Sådana siffror skall vi kanske inte tänka oss när det gäller Rosenlund, men visst vore baronens park vid Vätterstranden en plats att längta till under fina sommarkvällar?
 
Gunnebo slott idag - en förebild?

 Arkeologidagen: Rosenlunds herrgård
Söndag 26 augusti, kl 10–16

Med den gustavianska parken på Rosenlund har Jönköpings innerstad har fått en ny fornlämning; en historisk trädgård med få motsvarigheter i landet. Men hur skall baron Posses eleganta park bäst kunna bevaras? Och är det möjligt att göra den synlig och tillgänglig på nytt? Hur kan vi förvalta vårt kulturarv? Det är frågor som kommer att diskuteras ute på Rosenlund under årets Arkeologidag.

 Visningen börjar i den välbevarade herrgårdsbyggnaden – en av Jönköpings verkliga pärlor. Därefter vandrar vi i den förvildade trädgård som idag täcker den gustavianska parkens gångar, parterrer, dammar och rabatter. Avslutningsvis möter vi dagens levande trädgårdsmiljö i form av Rosariet där en viktig uppgift är att förvalta och bevara äldre sorters rosor inom Projekt odlad mångfald (POM).   
Länsmuseets arkeologer och byggnadshistoriker står för guidningen i den spännande 1700-talsmiljön, medan Rosariet visas av landskapsarkitekt Björn Kalin, Jönköpings kommun.

Visningarna startar vid herrgårdens trappa kl 10:00, 12:00 och 14:00. Byggnaden hålls öppen mellan 10:00 och 16:00.

 Välkomna!


onsdag 15 augusti 2012

Arkeologidagen söndag 26 augusti


Söndag 26 augusti anordnas Arkeologidagen på ett flertal platser runt om i Sverige, en dag med möjlighet att höra lokalt verksamma arkeologer berätta om aktuella utgrävningar och projekt eller spännande lämningar.

I Jönköpings län anordnas arkeologidagen 2012 bland annat vid en nyupptäckt vikingatida järnframställningsplats strax väster om Öreryd (en knapp mil norr om Gislaved) samt vid Häryds masugn, vid sjön Härens västra strand (vid väg 604 mellan Gnosjö och Anderstorp). Arkeologidagen 2012 kommer också omfatta visningar av Rosenlunds herrgård i Jönköping. För mer information samt vägbeskrivningar och kartor se: http://www.jkpglm.se/se_o_gora/dag_for_dag.html

Den vikingatida järnframställningsplatsen vid Öreryd upptäcktes så sent som 2005, i samband med inventeringsprojektet Skog och historia (se http://www.jkpglm.se/arkeologi/projekt/kulturminne.html). Själva platsen där järnet har framställts ligger strax intill en sankmark och är idag täckt av mossa och lingon- och blåbärsris. Den är knappt synlig, en flack, avlång kulle i den glesa tallskogen. I närheten ligger också kolningsgropar vilket är lämningar efter kolframställning som direkt kan kopplas till den vikingatida och tidigmedeltida järnframställningen på platsen.

Dessa lämningar har inte undersökts arkeologiskt, men utifrån flera tidigare undersökningar av liknande järnframställningsplatser, t.ex. kring Jönköping, Taberg och Tranemo, kan vi ändå göra högst kvalificerade gissningar om vad som gömmer sig under mossa och blåbär. På arkeologidagen visar och berättar vi, på plats ute i skogen, hur lämningarna ser ut i dag och hur det en gång kan ha sett ut när järnframställningen var i full gång.

Den ruin efter Häryds masugn som idag står vid Härydsån vid sjön Härens västra strand, uppfördes så sent som 1862, men uppgifter finns om att en ugn funnits på samma plats redan på 1780-talet. Järnhanteringen i Småland växte fram under 1600-talet som en av de största näringsgrenarna och flera masugnar uppfördes.

I skogarna runt masugnar och bruk gav den stora järnproduktionen olika möjligheter till inkomst, vilket var viktigt i ett område där den odlade marken gav liten utkomst . Idag ser vi t.ex. spåren efter den omfattande kolning som bedrivits. På arkeologidagen berättar vi, på platsen för Häryds masugn och utifrån masugnsruinen, om järnframställning i Småland under nästan 600 år.

tisdag 26 juni 2012

Jönköpings slott i lokalradion! (del 1 och 2)

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4161&artikel=5167718&play=4006639&playtype=Ljudklipp

Ett samtal mellan Claes Pettersson från länsmuseet och reportern Viktor Matsson, inspelat för direktsändning i P4 Jönköpings förmiddagssändning den 26 juni.

Del 1 - "Jönköping kan vara så gammalt som 1000 år"  (4:56)

Del 2 - "Fyrahundra år sen stan brändes ner" (5:04) 


.

torsdag 14 juni 2012

Skålgropar i Apladalen


Många är det som klivit på trappstenen vid hembygdsmuseet i Apladalen i Värnamo. Men få har nog tagit en extra titt på den rektangulära trappstenen, fint tillhuggen med raka sidor. Tar man sig en ännu noggrannare titt så upptäcker man att någon annan varit och knackat i stenen, På ovansidan finns inte mindre än åtta skålgropar, en typ av hällristning som även brukar benämnas älvkvarnar.

 
Skålgroparna är svåra att datera men de förekommer från yngre stenålder fram till järnåldern, men är kanske vanligast under bronsåldern och förekommer då i samband med andra hällristningar. Skålgroparna har även haft betydelse inom folktron långt fram i diden. Namnet älvkvarn har sitt ursprung ur en uppfattning om att de uppkommit genom att älvorna dansat på hällarna. Det finns även många uppgifter om att man i sen tid offrat i dessa gropar för att få lycka och välgång. Det kunde vara att man la ner en metallbit, kanske en nål eller spik, mynt förekommer också. Ett annat sätt var att smörja dem med fett.

Hur kommer det sig att trappstenen i Apladalen har skålgropar. Stenen är med största sannolikhet hitflyttad men varifrån?  Utifrån formen kan man tänka sig att stenen en gång legat som tak i en hällkista, en gravtyp från yngre stenålder och bronsålder. Togs stenen med i samband med flyttning av huset eller har stenen påträffats lokalt, kan den komma från den undersökta och borttagna hällkistan vid Alandsryd (se Värnamo 318:1 i Fornsök).     

onsdag 13 juni 2012

Smålandsstenar: Gravfältet växte

Efter några minst sagt intensiva veckor är nu förundersökningen av gravfältet från yngre järnåldern klar. Sedan förra inlägget har vi schaktat upp en större yta kring gravarna och kan nu konstatera att det finns spår efter ytterligare sex kantrännor kring de tre högarna som vi kände till från början.



Tornfoto över del av gravfältet

Vissa av av kantrännorna är fragmentariska och svåra att se, så vi får hoppas att det finns något kvar av själva brandlagren. Utöver de gravar vi identifierat utifrån kantrännor finns ytterligare en skiftning i marken som fångat vårt intresse. Den är rektangulär, ca 1x2 meter, och ligger i ungefärlig öst-västlig riktning. Ja som ni förstår misstänker vi att det kan smugit sig in en skelettgrav bland brangravarna. Kring den finns ingen kantränna så om det är en grav skiljer den sig på flera sätt gentemot de andra på gravfältet.

Den slutliga undersökningen på platsen har precis börjat, och vi kommer nu att påbörja undersökningen av själva gravarna. Så snart kan vi förhoppningsvis ge lite mer detaljerad information om fynd, gravskick o s v för det finns många återstående frågetecken att räta ut. Vi återkommer vartefter bilden klarnar.

måndag 11 juni 2012

Nyttan av knappologi

Smålands lejon - uniformsknapp m.1806
Vissa fynd bär på en spännande historia; man känner det på sig även om berättelsens detaljer aldrig kommer att avslöjas. Så är fallet med en påkostad uniformsknapp som nyligen hittades på Jönköpings slott. Motivet är ett lejon som kaxigt står på bakbenen med svansen elegant svängd i ett S. Men vad håller det i? Är det inte ett armborst...

Vad vi hittat är en uniformsknapp som härrör från en vapenrock, vars bärare varit officer vid Kalmar regemente. Modellen kom i bruk år 1806 och var egentligen en träknapp som klätts över med ett fint dekorerat skal av tunn mässingsplåt. Vad gör den här i Jönköping? För vid det laget var ju fästningen bara en ruin vars vallar och bastioner sakta höll på att rasa samman.

Om man skall ge sig på att skapa ett trovärdigt historiskt samband gäller det att tänka genom vad som egentligen skedde i Jönköping under de kaotiska åren 1808 - 1809. I skuggan av det katastrofala kriget mot Ryssland utkämpade nämligen Sverige ytterligare en strid - kriget mot kungariket Danmark-Norge. Länderna hade råkat hamna på var sin sida i den pågående stormaktskonflikten. Sverige var i krig mot fransmännen under Napoleon I medan Danmark hade pressats in under trikoloren genom det engelska anfallet på Köpenhamn 1807. Eftersom svenskarna tvingades lägga all sin uppmärksamhet på den finska fronten ansåg Fredrik VI att tiden var mogen för ett nytt försök att återta de territorier som förlorats vid freden i Roskilde 150 år tidigare. Man hade stöd av franska trupper som ironiskt nog stod under befäl av Jean Baptiste Bernadotte; en fältherre som inom kort skulle göra ny karriär i Sverige...

Kriget kom dock att föras halvhjärtat från båda sidor. Mindre slag och diverse skärmytslingar utkämpades under 1808 och året efter, de flesta i gränsbygderna mellan Sverige och Norge. Men fransmännen drog sig tidigt ur spelet och en planerad svensk invasion på Själland genomfördes aldrig. Det var två krigströtta och närmast bankruttmässiga länder som likt trötta boxare utväxlade slag utan att vare sig ha kraft eller vilja att vinna kvar. Resultatet blev en fred utan landavträdelser. För Danmark-Norge förhandlade Nils Rosenkrantz, för Sverige Carl Gustaf Adlerberg. Fredsavtalet underteckandes den 10 december 1809 ...i Jönköping!

Här finns det historiska sambandet, kontexten där vår knapp passar in. Givetvis var Kalmar regemente representerat vid fredsförhandlingarna och därpå följande ceremonier. Och självklart var dess hitsända officerare uppklädda i den senaste uniformen, modell 1806. Så långt kan vi bygga resonemanget. Men vad som fick en av dessa officerare att traska runt på fästningsruinen vid Munksjön, det kommer vi nog aldrig att få veta...

söndag 10 juni 2012

Slottets tygverkstad...?

Slottet 1690 - notera den lilla träbyggnaden till höger om sjöporten
På Erik Dahlbergs berömda skiss över staden Jönköping och dess fästning syns en liten oansenlig träbyggnad nedanför murarna, till höger om sjöporten och slottets brygga. På andra sidan reser sig det iögonfallande torn som innehållit ett pumpmaskineri, den s.k. Vattenkonsten. Därför antog vi att de stengrunder som påträffades ett stycke söder om sjöporten borde höra samman med just pumphuset. Men verkade inte fundamenten lite väl klena för att ha burit upp ett fem våningar högt trätorn? Stod vi inför ett exempel på hur Dahlbergh förvanskat verkligheten?

Att byggnaders och parkanläggningars proportioner har blåsts upp i praktverket Suecia Antiqua et Hodierna är ett väl känt faktum; det handlade ju faktiskt om ren propaganda. Syftet var att visa fram stormakten Sverige med monument som stod sig väl jämfört med kontinentens kulturländer. För att lyckas med uppgiften krävdes en hel del kreativ förbättring av ett med få undantag inte alltför imponerande svenskt 1600-tal.

Men ett annat problem ligger i att Dahlbergh inte bara har förstorat. Han har också lagt till, dragit bort och flyttat runt detaljer i sina  panoraman. Ofta handlar det om att göra bilderna renare, mer lätta att förstå för betraktaren. Så kan det t.ex. förhålla sig med den brygga som han ritat in framför sjöporten på Jönköpings slott. Idag vet vi att där har varit tvärdjupt och fullt segelbart nästan ända in till slottsmuren. Man har snarast haft en kaj byggd parallellt med slottets sjömur. Problemet för Erik Dahlbergh var att den typen av konstruktion hade gjort sig sämre i bild. Alltså ritade han in en lättbegriplig brygga istället.

Vapensmedjans - tygverkstadens - stensyllar. I bakgrunden slottets sjömur.
Vi börjar ana att det kan förhålla sig på samma sätt med den timmerbyggnad vars grund vi grävt ut på stranden, precis framför slottets sjömur. Det handlar om ett enkelt trähus, en ekonomibyggnad eller snarare en verkstad om man skall döma av fyndmaterialet. Och inte vilken verkstad som helst, utan en vapensmedja - en av fästningens tygverkstäder om man skall använda den militära terminologin. I golvlagren har både vapendelar, verktyg och uniformsknappar påträffats. Fyndens datering är med något enstaka undantag väl avgränsad. Verkstaden har varit i bruk under sent 1600-tal in i första hälften av 1700-talet. Det handlar således om att vapen har reparerats här under Karl XI och Karl XII's dagar!

Byggnaden har placerats på en plan yta strax söder om sjöporten, ett område som byggts upp av diverse utfyllnadsmassor vilka säkrats med såväl pålningar som liggande timmer och en kraftig stenskoning ut mot sjön. Golvet har försetts med ett tätskikt av lerblandat kalkbruk: På sjösidan har man lagt i ett isolerande och stabiliserande lager som bland annat innehåller svallat tegelflis. För husets läge var utsatt. Ändå såg man det säkert som en stor fördel att slippa ha denna potentiellt brandfarliga verksamhet inne på borggården.
 
Avtryckare till ryttarpistol
Muskötpipa som förmodligen sprängts
Vapendelarna vi funnit talar snarast om reparationer, inte om tillverkning. Och det är ju helt i sin ordning, eftersom skjutvapnen framställdes vid Jönköpings faktoris många vapensmedjor inne i själva staden. Där bär för övrigt Smedjegatan ännu sitt namn som ett minne efter dessa hantverkare. Men i vår nyfunna verkstad ser man hur smidda och gjutna detaljer ibland har brustit. Kanske med förödande konsekvenser för skytten när det handlat om en pipsprängning...
Doppsko, passande värja av karolinsk typ
Knapp m.1717 till vapenrock för officer
 Men även blankvapen verkar ha lagats i verkstaden. Och kanske kan vi lyckas identifiera en av dem som arbetat i huset, eftersom en liten märkbricka försedd med bokstäverna LLb ingår i fyndmaterialet. Den smedens fulla namn borde med lite tur kunna finnas kvar i bevarade avlöningslistor från fästningstiden. Däremot lär vi nog aldrig få veta vem av slottets officerare som förlorade en mässingsknapp modell 1717 ur sin vapenrock inne på verkstadens golv. Men vi kan i alla fall utgå från att han tjänstgjorde antingen vid Jönköpings regemente eller vid Slottsartilleriet!