Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Svenska Kraftnät berättar om bygget av sydvästlänken.

 Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.

Ett voltakors från slagfältet!

 

Korset från slagfältet i Angerdshestra. Foto: Göran Sandstedt, JLM

Man blir aldrig fullärd, det finns alltid ny information att hämta in. Tur är väl det, för hur tråkigt hade inte livet varit annars? Dessutom kan det vara nyttigt att ibland få en påminnelse om att även vi sakkunniga har våra kunskapsluckor. Och det var precis vad som hände igår!

 

Bland de föremål som insamlades förra sommaren uppe på platsen för det svenska fältlägret från 1567 i Angerdshestra socken (se tidigare blogginlägg!) finns ett litet välbevarat hängkors. Utförandet är påfallande enkelt, bara ett kopparbleck med fem stansade hål och ett tunt ristat kors som dekor. Det bär spår av att ha ryckts loss, eftersom upphängningsöglan är lite tillböjd. Korset påträffades vid metalldetektering i ett område där armborstpilar, muskötkulor, vapendelar, fotangel och hästutrustning grävts fram. Det låg på samma djup där vi lärt oss att föremål från slaget kan förväntas, dvs. mellan 20 och 30 cm under dagens markyta. Kort sagt fanns det ingen anledning att misstänka att inte också det här fyndet borde kopplas till de tragiska händelserna den 31 oktober 1567. Så fel man kan ha...

Korset från det skånska grustaget. Foto: Kristina Alsvold

För igår kom det ett mail till museet. Bifogat var ett foto av ett helt identiskt hängkors som påträffats bland sten från ett grustag nere i Skåne. Och upphittaren som förklarligt nog ville veta mer om fyndet hade redan funnit bra paralleller. Det föreföll vara frågan om ett s.k. voltakors från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Men så fanns ju ett jordfynd från Småland som inte alls passade in i en annars ganska entydig bild - vårt hänge från Hovmejan i Angerdshestra! Var vi i projekt Getaryggen 1567 helt säkra på dateringen till 1500-talets senare hälft?

Voltakors från Åbotorp vid Vartofta
Foto: Gunnar Creutz, Falbygdens museum (lic.CC BY-SA 3.0)

Vad är då ett voltakors? Enklast beskrivet är det ett föremål tillverkat av några sammansatta koppar- eller zinkbleck kompletterade med tygstycken och tråd. Anordningen doppades i vatten eller ättika varvid en svag elektrisk ström alstrades. Korset bars om halsen och tillskrevs allehanda läkande och lindrande förmågor. Viktig var också den sexuddiga stjärnan med hebreiska tecken, ofta med betydelsen "må Han leva". 

 

Voltakorsen är en på många vis intressant blandning av alternativmedicin, övertro och rent kvacksalveri. För kring år 1900 fanns det pengar att tjäna på folks fascination inför den nya kraftkällan elektricitet. Korsen tillverkades i fabrik och såldes förmodligen med hyfsad förtjänst. Det avbildade kompletta voltakorset finns idag på Falbygdens museum (inv.nr. 2M16-A9586) och har tillhört systrarna Selma och Elin Andresson på gården Åbotorp vid Vartofta i Västergötland. Det är förmodligen av typen "Professor Heskiers Voltakors med den store stjerne". 

 

Kontentan av det hela är att ett hänge som från början tillskrevs en rädd bondesoldat anno 1567 istället har hängt om halsen på en torpare eller hans fru för bara ett sekel sedan. Var det för att lindra ryggvärken som voltakorset inköptes till den lilla småländska gården Hovmejan? Det lär vi aldrig få veta. Men en bra historia kom med en viktig lärdom på köpet - detta att saker och ting inte alltid är vad man först tror. Nya kunskaper tillkommer hela tiden; det är något man måste vara ödmjuk inför! 

 

 

Stort tack till Kristina Alsvold som ställde frågan och visade oss fyndet från grustaget. Och till Gunnar Creutz, vars fina foton av kompletta voltakors redde ut många oklarheter!

 

"Borrtappat" - ett ovanligt stenåldersfynd från Farstorp

När man undersöker ett röjningsröse är förväntningarna att hitta fynd inte stora. Fokus ligger på rösets uppbyggnad, och vad det kan säga om tidigare stenröjningar på platsen. Men ibland sker det oväntade och det var precis det som hände när detta föremål hittades i odlingslagret under ett röjningsröse. Först såg det ut som att en patronhylsa låg i jorden, men ganska snart stod det klart att det handlade om något annat. Det var en borrtapp av bergart - möjligen grönsten som är ett samlingsnamn för grönaktiga, vulkaniska bergarter. Borrtappen är 5,2 cm lång och 1,2-1,6 cm i diameter; alltså något tjockare i den ena änden än i den andra. Tittar man noga på tappen går det att se återkommande svagt markerade räfflor på den. Så, vad är då detta för ett slags föremål? En borrtapp är resultatet av att ett hål borrats genom en s.k. skafthålsyxa, t.ex med hjälp av rörbenet från en gris eller ett får. Tjockleken på benet som använts har antagligen varit drygt 2 cm eftersom skafthålen i yxorna ofta har en sådan diameter.

När märgen tagits ur benet bildas ett hålrum och i håligheten utformas tappen när benet borras ner genom yxan. Detta har underlättats av ett slipmedel, ofta någon form av finkrossad mineral som varit hårdare än yxämnet. Praktiska experiment har visat att en sats slipmedel gör att man kan borra c:a 0,8 mm. Sedan måste man ta en ny sats. För att borra ett hål genom en yxa kan det ha gått åt över 50 satser slipmedel. Borrningsexperiment har också visat att det tar ungefär 1 timme att borra sig ner 3 mm. För att borra hålet i den yxa som "vår" tapp kommit från skulle det sålunda ta minst 17 timmar. En annan intressant detalj är att borrtappens ändar är lite skrovliga. Det visar att hålet borrats innan yxan slipats.

På bilden nedan ser man en 20 cm lång och drygt 5 cm tjock skafthålsyxa i grönsten som hittats i Huskvarna. Borrtappen från Farstorp har på prov placerats i Huskvarnayxans skafthål och den passar så bra så att man nästan skulle kunna tro att de hör ihop.

Fyndet av borrtappen är både intressant och roligt eftersom den berättar om ett arbetsmoment som människor ägnat sig åt under yngre stenåldern (ca:2300 f.Kr-1800 f.Kr). Borrtappar liknande denna har hittats på andra platser i Sverige, bl.a i Jönköpings län. På kv. Elektronen i Huskvarna har arkeologerna hittat en något mindre borrtapp i en anläggning som tolkats som en grav från yngre stenålder. Att borrtappar lämnats som gravgåvor visar att de varit föremål av betydelse.

Använda källor:
Bo Petré. Stenåldern på Lovö II. Eleonoraposten. Lovö hembygdsförenings tidning. Nr. 2, maj 2012. Årgång 21
Harry Rambrandt, Krister Hafdell, Peter Johannesen. Människa - Natur - Teknologi Nr. 2. 1985.

Kristina Jansson

Ett tryckeri i kabelschaktet?

Det grävs ner fiberkabel på Visingsö. Bitvis går de nya schakten intill gravar eller boplatslämningar och då är vi arkeologer med och schaktövervakar, som det kallas. Det är för att man inte ska skada eller gräva bort några fornlämningar.
Att schaktövervaka kan ibland vara en ganska tradig sysselsättning, man står timme efter timme och stirrar i ett tomt schakt. Men ibland glimmar det till...som på Visingsö i denna veckan.

 

Vi kom på en huslämning som är riktigt spännande! Det som finns kvar är en gedigen syllstensgrund uppbyggd av skifferhällar. Grunden är djupt grävd, det är inte en liten vanlig stuga som stått på den. Inuti "huset" finns rasmassor med taktegel, kalkbruk och grus.

 

 

 

Det som gör det här huset lite extra spännande är att i just det här området låg en gång Per Brahes boktryckeri. En boktryckare från Danzig som hette Johann Kankel kom till ön 1666 och var sedan verksam fram till 1685. Kan det vara det huset som vi stött på? Ett litet men ack så viktigt fynd i sammanhanget är en liten blyten. Ett ämne som man kan se att man knipsat stycken av. Är det månne bly som använts för att gjuta typer?

 







Farstorp från ovan

Den här veckan har vi bland annat ägnat åt att prova en smidig metod för lodfotografering.

Med hjälp av en liten radiostyrd helikopter från VIP AB har vi gjort överflygningar och fotat undersökningsområdet från luften. Från cirka 30 meters höjd framträder tydligt gravar, röjningsrösen och andra konstruktioner. Flygfotograferingen underlättar dokumentation i plan och gör att vi inte behöver mäta och rita allt.

 

Förhållandena för flygning här i Farstorp visade sig ha vissa svårigheter i form av högspänningsledning, intilliggande skogskanter och besvärliga vindar. Trots det fungerade metoden som vi hade tänkt oss och vi fick flera bra bilder.

 

Mats Nelson, Marita Sjölin

 

 

I händerna på Håkan från VIP AB flyger helikoptern med kamera monterad undertill över grävytan och tar bilder.

 

På bilden syns några av de gravar och röjningsrösen som vi undersöker.


 

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.

Semester och keramik

Den senaste tiden har präglats av semestertider och låg aktivitet på utgrävningen. Nästa vecka är vi tillbaka med full styrka igen. Då ska även utgrävningen fotograferas från luften medelst fjärrstyrd helikopter! Mer om det kan du säkert läsa om i framtiden i kommande blogginlägg.

Några av rösena har visat sig innehålla keramik. Framförallt två av rösena har innehållt mer keramik än andra. Keramiken är förhistorisk, som mest centimetertjock, rödbränd på utsidan och svart på insidan. På ytan kan man dessutom se spår av keramikerns fingrar!

Anders Rosendahl och Annie Rosén





En del av den röd- och svartbrända keramiken. Foto: Annie Rosén



Mynningsbit där man kan se de tydliga spåren efter keramikerns fingrar. Foto: Anders Rosendahl

Gravar - röjningsrösen - skärvstenshögar

Anders Rosendahl rensar i ett röse. Bilden är tagen med fotospröt.

Undersökningarna vid Farstorp har nu pågått i snart sex veckor. Vi har nu undersökt flera av de gravliknande anläggningarna. En av de stora frågeställningarna som vi arbetar med är att problematisera fornlämningskategorierna grav – röjningsröse – skärvstenshög. Kategorierna används i FMIS och de har ursprungligen skapats med utgångspunkt i hur olika fornlämningar ser ut i markytan. Att utan vidare överföra dessa kategorier till arkeologiskt undersökta objekt är problematiskt.

Det finns anläggningar klassificerade som gravar på grundval av deras utformning – men som inte innehåller några spår av mänskliga begravningar. Företrädesvis rör det sig om stensättningar, dvs låga vällagda anläggningar av utvalt stenmaterial med likformig storlek, ofta med konstruktionsdetaljer som  kantkedja, mittblock eller mittgrop. Stensättningarna dateras till yngre bronsålder och äldre järnålder dvs cirka 1000 f Kr – 400 e Kr. Gravar utan begravningar är ett problem som sysselsatt den arkeologiska forskningen under en lång tid. Man har föreslagit att det är så kallade kenotafer; tomma gravar som varit minnesmärken över personer som dött i fjärran land. Man har också föreslagit att gravarna innehållit obrända döda, och att alla spår av dem nu är borta. Det finns också gravar som saknar begravningar men som innehåller enstaka utvalda föremål eller keramikkärl, något vi tolkar som avsiktliga nedläggelser, kopplade till trosföreställningar under förkristen tid.

Röjningsrösen är spår av stenröjning, oftast för odling, vilka företrädesvis dateras från tiden kring Kristi födelse och framåt, även om det finns exempel på stenröjning för odling redan under bronsålder, från ca 1000 f Kr. Röjningsrösen kan vara vällagda, med jämt stenmaterial. Det vanligaste är att de endast innehåller röjningssten, ibland går det att urskilja olika röjningsfaser, något som betyder att man återvänt vid upprepade tillfällen för att odla ett visst område. Det finns emellertid röjningsrösen som innehåller människoben och begravningar utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också röjningsrösen med avsiktliga nedläggelser av olika typer av föremål.

Skärvstenshögar slutligen, är högar av eldsprängd sten. De är ofta omsorgsfullt utformade med kantkedja och kan vara anlagda kring markfasta block. De dateras till bronsålder och äldre järnålder, cirka 1500 f Kr – 400 e Kr. Den eldsprängda stenen kommer från kokgropar och härdar där man lagat mat. Det förekommer att människor begravts i skärvstenshögar och begravningarna är utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också många exempel på att utvalda föremål deponerats i skärvstenshögar. Inom arkeologisk forskning har man uppmärksammat att skärvstenshögar kan ha mycket varierande tolkning. Vissa verkar ha varit rena avfallshögar, där man samlade upp skärvsten som sedan kunde användas som byggnadsmaterial i t ex vägar. Andra är omsorgsfullt utformade, placerade i höjdläge och knyter tolkningsmässigt an till gravar. Dessutom finns många med drag av både avfallshögar och gravar.

Vi har nu undersökt flera konstruktioner som till det yttre liknar gravar – runda stensättningar. De har jämn och välvd profil, fyllning av mindre stenar med inblandning av skärvsten, särskilt i ytan, samt kantkedja eller större stenar i kanten. Undersökningen visar att de är resultatet av upprepade stenröjningsepisoder. I ett äldsta skede har man röjt huvudstora stenar. Vi har hittat större mängder förhistorisk keramik som knyts till just detta äldsta skede i två av anläggningarna. Det rör sig antagligen om hela kärl. En tolkning av keramiken är att det rör sig om spår av rituellt deponerade kärl. Ett argument för en sådan tolkning är att det ännu saknas spår av någon samtida boplats trots att matjorden nu avlägsnats över stora områden.

Maria Petersson

Farstorp: "Först torvar vi av"

Jönköpings läns museum och Riksantikvarieämbetet genomför tillsammans en arkeologisk undersökning strax söder om Farstorp, Nässjö, Småland, Sverige!
 

Nu har vi varit i fält i nästan tre veckor och efter att ha varit tvungna att brottas en hel del med elsäkerheten, har det den senaste veckan varit (nästan) full fokus på arkeologin!

Arbetet är just nu inriktat på två huvudteman, gravar och agrara lämningar. Fram i augusti kommer vi även få med stenålder, då spåren efter en trolig tidigneolitisk boplats ska undersökas. Mer om flinta och kvarts då, får vi hoppas.

Nu undersöker vi alltså röjningsrösen och troliga gravar. Över alla rösen (både förmodade gravar och sådana som är spår efter stenröjning vid agrar verksamhet) banas det översta moss- eller torvlagret av. Detta för att vi ska kunna få en första översiktliga bild av objekten och kunna bedöma hur vi ska angripa dem metodiskt och hur vi på bästa sätt ska dokumentera dem. Avbaningen gör vi med hjälp av maskin och en hel del arbete med hacka.



Tre rösen på rad. Genom att ta bort det översta torvlagret får vi en första bild av objekten. I detta fall är det tre röjningsrösen som vi i nästa steg kommer att gräva bort till hälften för att på så vis kunna dokumentera ett tvärsnitt, en profil, genom dem.

Över ett större, sammanhängande område har vi banat av och på så vis frilagt flera röjningsrösen och de mellanliggande åkerytorna. När större ytor banas av på detta sätt kan strukturer i den fossila åkermarken, odlingshinder och åkerindelningar, framkomma som inte går att se då torven är kvar. Dessa indelningar och andra strukturer kan berätta om jordbruksteknik och ägoförhållanden under olika tider.

Ett större område är avtorvat och röjningsrösen och odlingshinder framträder. Några profiler har sparats så vi kan dokumentera och tolka lagerföljden i området.

Över ytan, i det allra understa skiktet av den äldre matjorden/odlingslagret, har vi i detta första skede tagit prover för att analysera om det finns brända växtdelar från det som en gång odlats i området.
 
Slutligen: Några har undrat, andra förstår inte ens än att de vill veta. Oavsett vilket berättar vi nu stolt att vi på Arkeologidagen, söndag 25:e augusti, har visning(ar) för den intresserade allmänheten. Mer information kring detta (och eventuella andra visningar under augusti-september) kommer i början av augusti, här på vår blogg och på www.jkpglm.se.

En ovanlig stadsgrävning

Den 24 juni började Jönköpings läns museum med en förundersökning i det gula huset på Smedjegatan 11 och 13 i Jönköping. Det är en ganska ovanlig arkeologisk undersökning eftersom den äger rum inuti en stående byggnad. Huset är tänk att bevaras och ingå i den nya byggnationen. Undersökningen som kommer att hålla på tom den 5 juli innebär att vi tar upp två mindre schakt i två rum och ett schakt ute på bakgården.

 

 

Den här delen av Smedjegatan bebyggdes omkring  1610, men husen som står där nu uppfördes på 1790-talet. Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att se hur mycket av själva grundläggningen av tomten och den äldre bebyggelsen som finns kvar på platsen. I början av 1600-talet så gick Munksjön ända upp i det som nu är Smedjegatan och vi vill veta hur denna del av tomten användes både före och efter gatans tillkomst.

Vi arkeologer är mest vana vid att använda oss av en grävmaskin som kan lyfta bort alla stenar och stora mängder jord men nu måste vi skotta upp allt ur de två schakten inne i husen. De första lagren var dammiga och torra men mot botten blir de blöta och tunga eftersom grundvattnet kommer fram på ca 1,20 m djup och vi vill ner till ca 1,5 m djup. Detta innebär både tunga och höga lyft över huvudet. Även belysningen kan vara besvärlig inne i ett litet rum när man behöver fotografera, men det har löst sig med hjälp av många lampor.

Hittills har vi kommit ner till tidigt 1600-tal i det ena rummet och hittat delar av den första byggnaden som funnits på tomten. Den består av ett fundament i tegel, troligen en eldstad, stockar och stenar efter väggarna. I det andra schaktet har vi hittat rester efter den infart som fanns till innergården, liknande det portlider som ligger mellan husen nu. Men även rester efter ett hus med flera golvnivåer och syllstenar från väggen. De fynd som hittats är hushållskeramik såsom skålar och fat, porslin, fajans, järn föremål, ett mynt från tidigt 1700-tal och olika pipor.

I nästa vecka börjar vi undersöka innergården och då blir det lite lättare för vi kan använda en liten grävmaskin. Kika gärna in genom fönstren och se hur det ser ut när museet gräver inuti ett hus, om du har vägarna förbi Smedjegatan.

 

Susanne Nordström