En utgrävning inomhus!!

De arkeologiska utgrävningar som vi genomför brukar, av naturliga skäl, ske utomhus. Men ibland kan det faktiskt hända att vi får sitta inomhus!

I våras grävde våra kollegor på Blekinge museum och Smålands museum/Kulturparken Småland ut delar av ett gravfält från järnåldern i Karlskrona. Bland brandgravarna med brända ben hittade de två så kallade skelettgravar. I dessa två gravar hade man lagt den döde utan att kremera honom eller henne. Gravfältet ligger på sandig mark som ju är väldigt genomsläpplig. Arkeologerna blev inte särskilt förvånade när de såg att skeletten var dåligt bevarade. För att försöka få fram någon information om de begravda personerna tog de varsamt upp skelettdelarna ur marken och la dem i separata kartonger. Kranierna tog man dessutom upp som preparat. Man grävde då upp kranierna som en klump, de packades in i aluminiumfolie och lades i en kartong. Efter att kartongerna hade levererats till oss i Jönköping kunde jag påbörja den arkeologiska utgrävningen och osteologiska* analysen av skeletten inomhus.

Det ena kraniet som preparat före utgrävningen inomhus. En växt av oidentifierad art har börjat gro i sanden i kraniet.

Kraniet grävs sakta fram…….

…..och börjar äntligen bli synligt.

Det var inte särskilt mycket ben som fanns kvar i klumparna med sand. Tack vare att de togs in som preparat kunde vi ändå få veta lite om dem. I den första graven hade man begravt en vuxen person som åtminstone var 25 år gammal när han eller hon dog. Skelettet i den andra graven var något bättre bevarad. I den låg resterna efter en man som troligen var 25-30 år gammal när han dog men han kan även ha varit upp emot 40 år gammal. Medan han levde var han omkring 170-175 cm lång.

Allt som fanns kvar av kraniet från den första graven.

För en gångs skull kunde jag arbeta helt opåverkad av väder och vind under utgrävningen!

*Osteologi = läran om ryggradsdjurens skelett

Anna Kloo Andersson

Ölmstad: Summering av fältarbetet

Nu efter drygt tio veckor har vi avslutat fältarbetet i Ölmstad. Men mycket arbete återstår ännu innan projektet är färdigt. Nu ska allt registreras, insamlade prover analyseras på olika laboratorier och slutligen ska rapporter skrivas. Men innan dess kan en kort sammanfattning göras av vad som hittills skett.

Södra delen av undersökningsytan, före och efter undersökningen.

Att arbeta med så stora ytor som vi gjort kräver givetvis att man är många som hjälps åt. I Ölmstad har drygt 20 personer deltagit i fältarbetet. Huvudsakligen har arbetsstyrkan utgjorts av arkeologer från länsmuseet men vi har även fått hjälp av arkeologer från Östergötlands läns museum och Kulturmiljö Halland som utgjort en referensgrupp. En kvartärgeolog från Stockholms universitet har hjälpt oss med insamling av prover och tre studenter från Högskolan på Gotland har genomgått en femveckors praktikkurs på grävningen. Sist men inte minst har vi fått ovärderlig hjälp av ett tiotal maskinister med allt från själva grävandet till allt det praktiska med bodar, vatten, el och så vidare.

Den huvudsakliga grävstyrkan

Så här direkt efter projektets fältfas kan man redan konstatera vissa saker även om materialet vi undersökt ännu inte analyserats. Sammantaget har vi hittat och undersökt sju långhus. De skiljer sig åt, både i storlek och konstruktion, vilket troligtvis tyder på att de haft olika funktioner. Och tillsammans med de sex hus som tidigare undersökts i området gör de Ölmstad till den plats i länet med störst koncentration av hittade och undersökta förhistoriska hus. Extra roligt är att vi även hittat brunnen och avfallsplatsen, dels för att vi så ytterst sällan hittar dessa typer av lämningar men också för att de gör bilden av boplatsen mer komplett.

Slutligen vill jag passa på att tacka alla som besökt oss på fältet. Nästan alla skolklasser från Ölmstadskolan har provat på att arbeta som arkeologer under några dagar, över 100 personer har kommit till visningarna som hållits. Tillsammans med de övriga som besökt oss mer eller mindre organiserat så uppskattar jag att närmare 300 personer besökt undersökningen under dessa veckor. Tack för att ni kom.

Nu ska vi som arbetat i projektet ha semester men återkommer här på bloggen när analyssvaren börjar dyka upp och rapporterna ska skrivas.

Trevlig sommar!

Stiletten från Svarttorp

Stiletten från Svarttorp - ett 1500-talsvapen

Utan goda kontakter med pressen kommer man inte långt i den här branschen. Det är en gammal sanning som nyligen bekräftats genom ett högst oväntat jordfynd från Svarttorp, beläget öster om Jönköping. Vapenfynden från slagfältsundersökningen i Angerdshestra visades upp för lokalpressen i slutet av maj. Historien om Rantzaus fälttåg och de danska härjningarna 1567 spreds. Med den bakgrunden var det inte så konstigt att en svårt förrostad kniv uppmärksammades av upphittaren. För dolkar av äldre, rent av medeltida typ tillhör ju inte precis vad man brukar träffa på i en villaträdgård...

Greppet, den kannelerade knappen och den dekorerade klingan

Vad som grävts fram är en elegant dolk, en s.k. stilett, vars datering ligger kring mitten av 1500-talet. Den har ursprungligen varit ca 35 cm lång; klingan var dubbeleggad och smäcker men eggarna har ovanligt nog inte dragits ända fram till parerskyddet. Där finns istället en intrikat dekor med små, symmetriskt placerade hål. Även själva parerskyddet kan ha varit dekorerat - kanske med gravyr - men det vet vi först efter rengöring och konservering. Greppet har säkert varit försett med trä och kanske också läderklätt, men av detta återstår inget idag. Knappen - som balanserat dolken - är kraftigt kannelerad. Därmed har dess vikt anpassats till ett inte alltför långt blad.

Dolken är ett sekundärvapen för en ryttare eller landsknekt. Det har burits i bältet och fungerat som ett komplement till svärdet enligt principen ett vapen i varje hand. För så fäktades en yrkessoldat på Daniel Rantzaus tid. Glöm bort allt ni sett på film av av eleganta parader och de tre musketörerna. Här gällde det att hugga och sticka för att skada och döda. Kanske inte så visuellt ...men effektivt!

Dolkens kannelerade knapp - en motvikt

Men vad gör då detta exklusiva 1500-talsvapen i Svarttorp av alla platser? Ja, det är en fråga som kanske aldrig kommer att kunna besvaras med full säkerhet. Men i början av november 1567 bröt Rantzaus armé upp från Jönköping med avsikt att invadera Östergötland. Man följde Holavedsvägen och kom upp i Skärstadsdalen, vilken beskrivs som "rik" i krigsdagboken. Säkert är att man plundrade; kanske hade svenskarna också förlitat sig på en dansk reträtt ut mot Västkusten och inte evakuerat i tid. Hur som helst - en klok befälhavare bör ha säkrat sitt flankskydd vid marsch genom fientligt territorie. Dessutom var det ju lämpligt att bränna och plundra så mycket man bara hann. Då låg Lekeryd och Svarttorp utefter den väg ett danskt ryttarförband på spaning borde ta innan man återförenades med huvudstyrkan längre upp i Skärstadsdalen.

Ovanstående är en arbetshypotes. Om det ligger något i resonemanget kommer förhoppningsvis den efterundersökning som nu planeras att kunna visa. Och dolken är på väg mot en välbehövlig konservering efter över fyra sekel i den småländska myllan.

Avslutningsvis - ett stort tack till upphittaren som tog kontakt med länsmuseet när dolken påträffats och som därefter bistått oss på bästa sätt. Fotografierna i detta inlägg är tagna av upphittaren.

Fortsättning följer!

Ölmstad: Eld, rök och mat

Någon gång under förhistorien kom en smart apmänniska på hur man gör upp eld, vilket fått en enorm betydelse för fortsatt överlevnad, speciellt uppe i kalla norden. Eld ger skydd och värme, lagar maten och formar olika material såsom lera och metaller till keramik och järn.
I Ölmstad har det hittats en stor mängd eldstäder, även kallade härdar. De flesta är placerade utanför boningshusen, och kan vara upp till några meter stora i genomskärning. Särkilt en härd är värd att notera, vilken består av ett antal större brända stockar placerade i bredd i botten, med spår av gran- eller enbarr ovanpå stockarna. Det är inte omöjligt att anläggningen använts till rökning av exempelvis mat.


Även en ugn har påträffats innanför grävområdet. Anläggningen, ca. 1,20 m i diameter, är cirkulär till formen och är tillverkad av bränd lera, varför den har hållts uppvärmd i låg temperatur. En stor stenpackning täcker botten och ena sidan, under vilken en mängd spik har påträffats. Spiken tyder på att ugnen kan häröra från en senare tidsperiod än de flesta andra anläggningar i området, troligen medeltid. Mystiken fortsätter i Ölmstad.

Sarah Billengren, praktikant