När man undersöker ett röjningsröse är förväntningarna att hitta fynd inte stora. Fokus ligger på rösets uppbyggnad, och vad det kan säga om tidigare stenröjningar på platsen. Men ibland sker det oväntade och det var precis det som hände när detta föremål hittades i odlingslagret under ett röjningsröse. Först såg det ut som att en patronhylsa låg i jorden, men ganska snart stod det klart att det handlade om något annat. Det var en borrtapp av bergart - möjligen grönsten som är ett samlingsnamn för grönaktiga, vulkaniska bergarter. Borrtappen är 5,2 cm lång och 1,2-1,6 cm i diameter; alltså något tjockare i den ena änden än i den andra. Tittar man noga på tappen går det att se återkommande svagt markerade räfflor på den. Så, vad är då detta för ett slags föremål? En borrtapp är resultatet av att ett hål borrats genom en s.k. skafthålsyxa, t.ex med hjälp av rörbenet från en gris eller ett får. Tjockleken på benet som använts har antagligen varit drygt 2 cm eftersom skafthålen i yxorna ofta har en sådan diameter.
När märgen tagits ur benet bildas ett hålrum och i håligheten utformas tappen när benet borras ner genom yxan. Detta har underlättats av ett slipmedel, ofta någon form av finkrossad mineral som varit hårdare än yxämnet. Praktiska experiment har visat att en sats slipmedel gör att man kan borra c:a 0,8 mm. Sedan måste man ta en ny sats. För att borra ett hål genom en yxa kan det ha gått åt över 50 satser slipmedel. Borrningsexperiment har också visat att det tar ungefär 1 timme att borra sig ner 3 mm. För att borra hålet i den yxa som "vår" tapp kommit från skulle det sålunda ta minst 17 timmar. En annan intressant detalj är att borrtappens ändar är lite skrovliga. Det visar att hålet borrats innan yxan slipats.
På bilden nedan ser man en 20 cm lång och drygt 5 cm tjock skafthålsyxa i grönsten som hittats i Huskvarna. Borrtappen från Farstorp har på prov placerats i Huskvarnayxans skafthål och den passar så bra så att man nästan skulle kunna tro att de hör ihop.
Fyndet av borrtappen är både intressant och roligt eftersom den berättar om ett arbetsmoment som människor ägnat sig åt under yngre stenåldern (ca:2300 f.Kr-1800 f.Kr). Borrtappar liknande denna har hittats på andra platser i Sverige, bl.a i Jönköpings län. På kv. Elektronen i Huskvarna har arkeologerna hittat en något mindre borrtapp i en anläggning som tolkats som en grav från yngre stenålder. Att borrtappar lämnats som gravgåvor visar att de varit föremål av betydelse.
Använda källor:
Bo Petré. Stenåldern på Lovö II. Eleonoraposten. Lovö hembygdsförenings tidning. Nr. 2, maj 2012. Årgång 21
Harry Rambrandt, Krister Hafdell, Peter Johannesen. Människa - Natur - Teknologi Nr. 2. 1985.
Kristina Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar