torsdag 13 februari 2014

Cisterciensermunkar - medeltida innovatörer, eller inte? del II



Genom historien har de medeltida klosterordnarna ansetts vara viktiga innovatörer inom jordbruk, trädgårdsodling, kvarndrift, metallhantering, byggnadskonst med mera. Inte minst cistercienserorden har haft rykte av sig att ha infört många tekniska nymodigheter och nya odlingsväxter till Sverige under högmedeltiden.  Bortsett från viktiga innovationer inom byggnadskonsten kan flera av dessa påståenden ifrågasättas idag.
 


Även om klosteretableringen i obygder var sant endast i vissa fall – så som i Nydala - kan det kanske förklara senare tiders koppling mellan odling och införandet av nya växter och brukningsmetoder. Om man tvingades bryta upp helt ny mark i en miljö med annat klimat och växtlighet än vad man var van vid, var man troligen också mer mottaglig för både nya grödor och nya metoder. Men i så fall har man snarare anammat redan befintliga lokala metoder - inte tagit med helt nya utifrån. Att klostren fått rollen som innovatörer inom jordbruk kan kanske delvis förklaras med odlingarnas storskalighet: ”Nya” grödor och odlingsmetoder kan ha använts långt tidigare men först när klostren också börjar använda dem, slår de igenom i det sekulära samhället i stort.
I Nydala har arkeobotaniska analyser av jordlager påvisat att området redan var uppodlat, men inte i någon större skala, när klostret började byggas på 1140-talet. Först när kyrkan var färdigbyggd efter 120 års slit började man röja upp allt större ytor för odling, bete och även för slåtter. Man odlade framförallt råg och vete, men även havre och bovete förekom, liksom hampa.


Modell av cistercienserklostret Bebenhausen i Tyskland.
Till vänster, och innanför klausurmuren, syns klostrets omfattande
trädgårdar, och i bakgrunden syns fruktträdgårdar.
Klostrens roll som trädgårdsodlingens införare i landet är inte heller helt klar. Visst hade man omfattande trädgårdar – inte minst på grund av att en stor del av kosten bestod av vegetabilier, på grund av de stränga fastereglerna. Men senare års arkeobotaniska undersökningar av järnålderns bosättningar har också kunnat påvisa förekomsten av trädgårdsodling flera århundraden innan de första klostren anlades. Under vår tideräknings första årtusende odlades rovor, selleri, dill, lök, dådra, humle med mera på dessa bosättningar.
Även i de tidigaste städerna, så som Lund och Skänninge, har man påträffat så kallade makrofossiler och frön efter grönsaker, krydd- och medicinalväxter och fruktträd inom klart avgränsade ytor på tomterna. Så, både trädgårdsväxter och regelrätta trädgårdar fanns långt innan klosterordnarnas ankomst. Däremot kan man anta att klostren var, om inte först, åtminstone bland de första att anlägga regelrätta prydnadsträdgårdar med blomsterbäddar. Hos cisterciensererna var det viktigt att varje dag pryda altaret med vackra blommor, när dessa fanns att tillgå.

2 kommentarer:

  1. läste artikeln som är mkt intressant, försökte kommentera men kunde inte det. Hur som helst vill jag påminna om Åhs kloster norr om Varberg. Inget finns kvar idag, men det var en gång en jätteanläggning, precis vid Viskans mynning, som ägde stora områden över hela Halland, i Västergötland också om jag minns rätt. Det var dotterkloster till Sorö. Hur som helst så "glöms" Åhs ofta bort eftersom det på sin tid låg i Danmark. Aldrig nämnt i svenska förteckningar över cistercienserkloster, o ofta bortglömt i Dk också. Det är synd.
    Man får heller inte glömma bort att runt 1100-1200 så skedde en jordbruksrevolution. Järnskoning av spadar o plogar, dikning, hankgärdesgård osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att Ås kloster är en mycket intressant anläggning. Det pågår ett forskningsprojekt kring Ås där man bl a har lokaliserat själva klosteranläggningen under mark, med hjälp av markradar.

      Radera