När man undersöker ett röjningsröse är förväntningarna att hitta fynd inte stora. Fokus ligger på rösets uppbyggnad, och vad det kan säga om tidigare stenröjningar på platsen. Men ibland sker det oväntade och det var precis det som hände när detta föremål hittades i odlingslagret under ett röjningsröse. Först såg det ut som att en patronhylsa låg i jorden, men ganska snart stod det klart att det handlade om något annat. Det var en borrtapp av bergart - möjligen grönsten som är ett samlingsnamn för grönaktiga, vulkaniska bergarter. Borrtappen är 5,2 cm lång och 1,2-1,6 cm i diameter; alltså något tjockare i den ena änden än i den andra. Tittar man noga på tappen går det att se återkommande svagt markerade räfflor på den. Så, vad är då detta för ett slags föremål? En borrtapp är resultatet av att ett hål borrats genom en s.k. skafthålsyxa, t.ex med hjälp av rörbenet från en gris eller ett får. Tjockleken på benet som använts har antagligen varit drygt 2 cm eftersom skafthålen i yxorna ofta har en sådan diameter.
När märgen tagits ur benet bildas ett hålrum och i håligheten utformas tappen när benet borras ner genom yxan. Detta har underlättats av ett slipmedel, ofta någon form av finkrossad mineral som varit hårdare än yxämnet. Praktiska experiment har visat att en sats slipmedel gör att man kan borra c:a 0,8 mm. Sedan måste man ta en ny sats. För att borra ett hål genom en yxa kan det ha gått åt över 50 satser slipmedel. Borrningsexperiment har också visat att det tar ungefär 1 timme att borra sig ner 3 mm. För att borra hålet i den yxa som "vår" tapp kommit från skulle det sålunda ta minst 17 timmar. En annan intressant detalj är att borrtappens ändar är lite skrovliga. Det visar att hålet borrats innan yxan slipats.
På bilden nedan ser man en 20 cm lång och drygt 5 cm tjock skafthålsyxa i grönsten som hittats i Huskvarna. Borrtappen från Farstorp har på prov placerats i Huskvarnayxans skafthål och den passar så bra så att man nästan skulle kunna tro att de hör ihop.
Fyndet av borrtappen är både intressant och roligt eftersom den berättar om ett arbetsmoment som människor ägnat sig åt under yngre stenåldern (ca:2300 f.Kr-1800 f.Kr). Borrtappar liknande denna har hittats på andra platser i Sverige, bl.a i Jönköpings län. På kv. Elektronen i Huskvarna har arkeologerna hittat en något mindre borrtapp i en anläggning som tolkats som en grav från yngre stenålder. Att borrtappar lämnats som gravgåvor visar att de varit föremål av betydelse.
Använda källor:
Bo Petré. Stenåldern på Lovö II. Eleonoraposten. Lovö hembygdsförenings tidning. Nr. 2, maj 2012. Årgång 21
Harry Rambrandt, Krister Hafdell, Peter Johannesen. Människa - Natur - Teknologi Nr. 2. 1985.
Kristina Jansson
onsdag 21 augusti 2013
fredag 16 augusti 2013
Ett tryckeri i kabelschaktet?
Det grävs ner fiberkabel på Visingsö. Bitvis går de nya schakten intill gravar eller boplatslämningar och då är vi arkeologer med och schaktövervakar, som det kallas. Det är för att man inte ska skada eller gräva bort några fornlämningar.
Att schaktövervaka kan ibland vara en ganska tradig sysselsättning, man står timme efter timme och stirrar i ett tomt schakt. Men ibland glimmar det till...som på Visingsö i denna veckan.
Att schaktövervaka kan ibland vara en ganska tradig sysselsättning, man står timme efter timme och stirrar i ett tomt schakt. Men ibland glimmar det till...som på Visingsö i denna veckan.
Vi kom på en huslämning som är riktigt spännande! Det som finns kvar är en gedigen syllstensgrund uppbyggd av skifferhällar. Grunden är djupt grävd, det är inte en liten vanlig stuga som stått på den. Inuti "huset" finns rasmassor med taktegel, kalkbruk och grus.
Det som gör det här huset lite extra spännande är att i just det här området låg en gång Per Brahes boktryckeri. En boktryckare från Danzig som hette Johann Kankel kom till ön 1666 och var sedan verksam fram till 1685. Kan det vara det huset som vi stött på? Ett litet men ack så viktigt fynd i sammanhanget är en liten blyten. Ett ämne som man kan se att man knipsat stycken av. Är det månne bly som använts för att gjuta typer?
torsdag 8 augusti 2013
Farstorp från ovan
Den här veckan har vi bland annat ägnat åt att prova en smidig metod för lodfotografering.
Med hjälp av en liten radiostyrd helikopter från VIP AB har vi gjort överflygningar och fotat undersökningsområdet från luften. Från cirka 30 meters höjd framträder tydligt gravar, röjningsrösen och andra konstruktioner. Flygfotograferingen underlättar dokumentation i plan och gör att vi inte behöver mäta och rita allt.
Förhållandena för flygning här i Farstorp visade sig ha vissa svårigheter i form av högspänningsledning, intilliggande skogskanter och besvärliga vindar. Trots det fungerade metoden som vi hade tänkt oss och vi fick flera bra bilder.
Mats Nelson, Marita Sjölin
| I händerna på Håkan från VIP AB flyger helikoptern med kamera monterad undertill över grävytan och tar bilder. |
På bilden syns några av de gravar och röjningsrösen som vi undersöker.
|
Arkeologidagen i Farstorp
Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.
Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.
Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.
Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00
För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.
Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.
Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.
Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00
För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.
tisdag 30 juli 2013
Semester och keramik
Den senaste tiden har präglats av semestertider och låg aktivitet på utgrävningen. Nästa vecka är vi tillbaka med full styrka igen. Då ska även utgrävningen fotograferas från luften medelst fjärrstyrd helikopter! Mer om det kan du säkert läsa om i framtiden i kommande blogginlägg.
Några av rösena har visat sig innehålla keramik. Framförallt två av rösena har innehållt mer keramik än andra. Keramiken är förhistorisk, som mest centimetertjock, rödbränd på utsidan och svart på insidan. På ytan kan man dessutom se spår av keramikerns fingrar!
Anders Rosendahl och Annie Rosén
![]() |
| En del av den röd- och svartbrända keramiken. Foto: Annie Rosén |
![]() |
| Mynningsbit där man kan se de tydliga spåren efter keramikerns fingrar. Foto: Anders Rosendahl |
fredag 19 juli 2013
Gravar - röjningsrösen - skärvstenshögar
![]() |
| Anders Rosendahl rensar i ett röse. Bilden är tagen med fotospröt. |
Undersökningarna vid Farstorp har nu pågått i snart sex veckor. Vi har nu undersökt flera av de gravliknande anläggningarna. En av de stora frågeställningarna som vi arbetar med är att problematisera fornlämningskategorierna grav – röjningsröse – skärvstenshög. Kategorierna används i FMIS och de har ursprungligen skapats med utgångspunkt i hur olika fornlämningar ser ut i markytan. Att utan vidare överföra dessa kategorier till arkeologiskt undersökta objekt är problematiskt.
Det finns anläggningar klassificerade som gravar på grundval av deras utformning – men som inte innehåller några spår av mänskliga begravningar. Företrädesvis rör det sig om stensättningar, dvs låga vällagda anläggningar av utvalt stenmaterial med likformig storlek, ofta med konstruktionsdetaljer som kantkedja, mittblock eller mittgrop. Stensättningarna dateras till yngre bronsålder och äldre järnålder dvs cirka 1000 f Kr – 400 e Kr. Gravar utan begravningar är ett problem som sysselsatt den arkeologiska forskningen under en lång tid. Man har föreslagit att det är så kallade kenotafer; tomma gravar som varit minnesmärken över personer som dött i fjärran land. Man har också föreslagit att gravarna innehållit obrända döda, och att alla spår av dem nu är borta. Det finns också gravar som saknar begravningar men som innehåller enstaka utvalda föremål eller keramikkärl, något vi tolkar som avsiktliga nedläggelser, kopplade till trosföreställningar under förkristen tid.
Röjningsrösen är spår av stenröjning, oftast för odling, vilka företrädesvis dateras från tiden kring Kristi födelse och framåt, även om det finns exempel på stenröjning för odling redan under bronsålder, från ca 1000 f Kr. Röjningsrösen kan vara vällagda, med jämt stenmaterial. Det vanligaste är att de endast innehåller röjningssten, ibland går det att urskilja olika röjningsfaser, något som betyder att man återvänt vid upprepade tillfällen för att odla ett visst område. Det finns emellertid röjningsrösen som innehåller människoben och begravningar utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också röjningsrösen med avsiktliga nedläggelser av olika typer av föremål.
Skärvstenshögar slutligen, är högar av eldsprängd sten. De är ofta omsorgsfullt utformade med kantkedja och kan vara anlagda kring markfasta block. De dateras till bronsålder och äldre järnålder, cirka 1500 f Kr – 400 e Kr. Den eldsprängda stenen kommer från kokgropar och härdar där man lagat mat. Det förekommer att människor begravts i skärvstenshögar och begravningarna är utformade på samma sätt som i stensättningar. Det finns också många exempel på att utvalda föremål deponerats i skärvstenshögar. Inom arkeologisk forskning har man uppmärksammat att skärvstenshögar kan ha mycket varierande tolkning. Vissa verkar ha varit rena avfallshögar, där man samlade upp skärvsten som sedan kunde användas som byggnadsmaterial i t ex vägar. Andra är omsorgsfullt utformade, placerade i höjdläge och knyter tolkningsmässigt an till gravar. Dessutom finns många med drag av både avfallshögar och gravar.
Vi har nu undersökt flera konstruktioner som till det yttre liknar gravar – runda stensättningar. De har jämn och välvd profil, fyllning av mindre stenar med inblandning av skärvsten, särskilt i ytan, samt kantkedja eller större stenar i kanten. Undersökningen visar att de är resultatet av upprepade stenröjningsepisoder. I ett äldsta skede har man röjt huvudstora stenar. Vi har hittat större mängder förhistorisk keramik som knyts till just detta äldsta skede i två av anläggningarna. Det rör sig antagligen om hela kärl. En tolkning av keramiken är att det rör sig om spår av rituellt deponerade kärl. Ett argument för en sådan tolkning är att det ännu saknas spår av någon samtida boplats trots att matjorden nu avlägsnats över stora områden.
Maria Petersson
fredag 28 juni 2013
Farstorp: "Först torvar vi av"
Jönköpings läns museum och
Riksantikvarieämbetet genomför tillsammans en arkeologisk undersökning strax söder om Farstorp, Nässjö,
Småland, Sverige!
Nu undersöker vi alltså röjningsrösen och troliga gravar. Över alla rösen (både förmodade gravar och sådana som är spår efter stenröjning vid agrar verksamhet) banas det översta moss- eller torvlagret av. Detta för att vi ska kunna få en första översiktliga bild av objekten och kunna bedöma hur vi ska angripa dem metodiskt och hur vi på bästa sätt ska dokumentera dem. Avbaningen gör vi med hjälp av maskin och en hel del arbete med hacka.
Över ett större, sammanhängande område har vi banat av och på så vis frilagt flera röjningsrösen och de mellanliggande åkerytorna. När större ytor banas av på detta sätt kan strukturer i den fossila åkermarken, odlingshinder och åkerindelningar, framkomma som inte går att se då torven är kvar. Dessa indelningar och andra strukturer kan berätta om jordbruksteknik och ägoförhållanden under olika tider.
Över ytan, i det allra understa skiktet av den äldre matjorden/odlingslagret, har vi i detta första skede tagit prover för att analysera om det finns brända växtdelar från det som en gång odlats i området.
Slutligen: Några har undrat, andra förstår inte ens än att de vill veta. Oavsett vilket berättar vi nu stolt att vi på Arkeologidagen, söndag 25:e augusti, har visning(ar) för den intresserade allmänheten. Mer information kring detta (och eventuella andra visningar under augusti-september) kommer i början av augusti, här på vår blogg och på www.jkpglm.se.
Nu har vi varit i fält i
nästan tre veckor och efter att ha varit tvungna att brottas en hel del med
elsäkerheten, har det den senaste veckan varit (nästan) full fokus på
arkeologin!
Arbetet är just nu inriktat
på två huvudteman, gravar och agrara lämningar. Fram i augusti kommer vi även
få med stenålder, då spåren efter en trolig tidigneolitisk boplats ska undersökas.
Mer om flinta och kvarts då, får vi hoppas.
Nu undersöker vi alltså röjningsrösen och troliga gravar. Över alla rösen (både förmodade gravar och sådana som är spår efter stenröjning vid agrar verksamhet) banas det översta moss- eller torvlagret av. Detta för att vi ska kunna få en första översiktliga bild av objekten och kunna bedöma hur vi ska angripa dem metodiskt och hur vi på bästa sätt ska dokumentera dem. Avbaningen gör vi med hjälp av maskin och en hel del arbete med hacka.
Över ett större, sammanhängande område har vi banat av och på så vis frilagt flera röjningsrösen och de mellanliggande åkerytorna. När större ytor banas av på detta sätt kan strukturer i den fossila åkermarken, odlingshinder och åkerindelningar, framkomma som inte går att se då torven är kvar. Dessa indelningar och andra strukturer kan berätta om jordbruksteknik och ägoförhållanden under olika tider.
![]() |
Ett större område är avtorvat och röjningsrösen
och odlingshinder framträder. Några profiler har sparats så vi kan dokumentera
och tolka lagerföljden i området.
|
Över ytan, i det allra understa skiktet av den äldre matjorden/odlingslagret, har vi i detta första skede tagit prover för att analysera om det finns brända växtdelar från det som en gång odlats i området.
Slutligen: Några har undrat, andra förstår inte ens än att de vill veta. Oavsett vilket berättar vi nu stolt att vi på Arkeologidagen, söndag 25:e augusti, har visning(ar) för den intresserade allmänheten. Mer information kring detta (och eventuella andra visningar under augusti-september) kommer i början av augusti, här på vår blogg och på www.jkpglm.se.
onsdag 26 juni 2013
En ovanlig stadsgrävning
Den 24 juni började Jönköpings läns museum med en
förundersökning i det gula huset på Smedjegatan 11 och 13 i Jönköping. Det är
en ganska ovanlig arkeologisk undersökning eftersom den äger rum inuti en
stående byggnad. Huset är tänk att bevaras och ingå i den nya byggnationen.
Undersökningen som kommer att hålla på tom den 5 juli innebär att vi tar upp
två mindre schakt i två rum och ett schakt ute på bakgården.
Den här delen av Smedjegatan bebyggdes omkring 1610, men husen som står där nu uppfördes på
1790-talet. Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att se hur mycket
av själva grundläggningen av tomten och den äldre bebyggelsen som finns kvar på
platsen. I början av 1600-talet så gick Munksjön ända upp i det som nu är
Smedjegatan och vi vill veta hur denna del av tomten användes både före och
efter gatans tillkomst.
Vi arkeologer är mest vana vid att använda oss av en
grävmaskin som kan lyfta bort alla stenar och stora mängder jord men nu måste
vi skotta upp allt ur de två schakten inne i husen. De första lagren var
dammiga och torra men mot botten blir de blöta och tunga eftersom grundvattnet
kommer fram på ca 1,20 m djup och vi vill ner till ca 1,5 m djup. Detta innebär
både tunga och höga lyft över huvudet. Även belysningen kan vara besvärlig inne
i ett litet rum när man behöver fotografera, men det har löst sig med hjälp av
många lampor.
Hittills har vi kommit ner till tidigt 1600-tal i det ena
rummet och hittat delar av den första byggnaden som funnits på tomten. Den
består av ett fundament i tegel, troligen en eldstad, stockar och stenar efter
väggarna. I det andra schaktet har vi hittat rester efter den infart som fanns
till innergården, liknande det portlider som ligger mellan husen nu. Men även
rester efter ett hus med flera golvnivåer och syllstenar från väggen. De fynd
som hittats är hushållskeramik såsom skålar och fat, porslin, fajans, järn
föremål, ett mynt från tidigt 1700-tal och olika pipor.
I nästa vecka börjar vi undersöka innergården och då blir det
lite lättare för vi kan använda en liten grävmaskin. Kika gärna in genom
fönstren och se hur det ser ut när museet gräver inuti ett hus, om du har
vägarna förbi Smedjegatan.
Susanne Nordström
onsdag 19 juni 2013
Farstorp: Nu är vi igång
Det rör sig om ett ca 90 000 m2 stort röjningsröseområde där själva undersökningen berör lite drygt 1/3, eller 34 000 m2. I likhet med flera tidigare undersökta röjningsröseområden på sydsvenska höglandet visade sig fornlämningen, vid de förundersökningar som genomfördes under 2012, vara komplex både vad gäller ingående fornlämningstyper och tidsskikt. Sannolikt innehåller området en tidigneolitisk boplats, gravar och gravlika lämningar från äldre järnålder samt odlingslämningar från järnålder fram till historisk tid.
De första 1 ½ veckorna i fält har dock, tvärt emot
vad vi tänkte, inte i första hand handlat om de arkeologiska utmaningarna i
denna spännande fornlämningsmiljö. Att gräva direkt under kraftledning ställer
nämligen helt nya krav på oss arkeologer, vad gäller säkerhet och arbetsmiljö.
Denna första fälttid har därför främst präglats av säkerhetskurser, planering
av arbetet under och vid sidan av kraftledningsgatan samt omprioriteringar av
arbetsytor.
Sakta men säkert börjar dock även de mer
arkeologiska frågorna ta plats och vi ser framför oss en intensiv sommar bland
röjningsrösen, gravar, kraftledningar och elstolpar.tisdag 18 juni 2013
Bollarp. Säsongslut med möjlighet till extramaterial.
Nu har renritningen gjorts av det som än så länge går under arbetsnamnet Bollarpshuset II. En säker syllstensrad i öster, en väggsyll eller yttersyll i söder samt en högst trolig syllstensrad i norr. Trotts att vi fick grävt flera metersrutor än beräknat, har vi inte lyckats fånga in hela huset varför ytterligare en grävningsinsats innan säsongen är slut vore att önska. Vad vi däremot har avgränsat är husets värmekonstruktion. En 1,5 m2stor anläggning i hörnet mellan östra väggen och södra inner/ytterväggen. Högst troligt utgör denna botten av en rökungsnkonstruktion. Anledningen till att inget spisröse har bildats beror sannolikt på att stenen återanvänts i Bollarpshuset I som var bebott mellan 1550 och 1630. Att bottenplattan utgjort hela spisen som en låg eldstad motsägs av att stenmaterialet endast i ringa del var eldpåverkat. Spiskonstruktionen omges av ett ca 5-10 cm tjockt lager av jord uppblandad med kol och bränd lera. Vi har dock inte gått ner i detta lager ännu, utan avvaktar till nästa grävningstillfälle.
Fyndmaterialet var
synnerligen magert. Ett ca 5 cm långt, tungformat järnföremål som närmast
påminner om ett remändebeslag, två bitar slagg uppblandad med småsten och sand,
tre bitar av förslaggat eller sintrat material med glasaktig yta. Sista dagens
sista timme sveptes grunden med detektor och pipen kom tämligen tätt. Ett par
indikationer grävdes. På ena stället hittades en del av tenen till en handsmidd
spik med kvadratiskt snitt och på det andra stället var det falsklarm, hur vi
än grävde och sållade framkom ingen metall.
| Ett av de få fynden. Ett remändebelag? |
Dateringsfrågan är således långt från löst. Men det finns
argument för att hus II är äldre än hus I. Ett argument är fyndlösheten som visar
att vi befinner oss i en annan materiell kontext. Även om huset inte har varit
ett bostadshus, utan ett eldhus, brygghus eller bastu borde antalet järnfynd
vara fler. För det andra: Spiskonstruktionen har plockat ner och återanvänts.
Då finns två alternativ, antingen i Bollarpshuset I eller i soldattorpet
Lövhult som var tredje bosättningen på plats och som var bebodd mellan 1810 och
1940. För det tredje bör man kunna tolka rökugnen som en äldre form av
spiskonstruktion i Småland medan skorstenskonstruktionen med öppen spis mot
bostadsrummet och bakugnsdel som mynnar i köket, och som finns i Bollarpshuset
I är yngre. Det kan dock vara så att Bollarpshuset II hör till
1550-1630-talskomplexet och att hus II helt enkelt är brygghus eller bastu. Jag
antar att rökugnen dög gott till den typen av verksamhet.
Som vanligt ger en grävning upphov till flera frågor än
svar. Icke desto mindre har vi fått några svar: Ja, den konstruktion som vi
började gräva år 2010 är ett hus och ja, det är åtminstone lika gammalt eller
äldre än Bollarpshuset I. Penningen slut men spänningen kvar.
Vad vi, det vill säga Anna Ödéen, också hann med var att gräva fram kärnkonstruktionen av ugnen i Bollarpshuset I. Bakugnskonstruktioenen som vette mot husets minimala köksdel/bakstuga framträder som en kvadratisk form grundligt stenssatt med en "brandvägg" runt om.
| Ugnens innanmäte frilagd i Bollarpshuset I. |
Nu börjar strödda timmar av efterarbete mellan de
ordinarie ärendena och sen en liten teknisk rapport. En from förhoppning om
vidare grävning i sommar eller tidig höst kan man alltid hysa. Annars det dags att tacka: Tack markägarna
Tord J och Bengt W för at vi fick böka kring i era marker, tack Birger,
superpedagogen i Vireda skola, tack alla skolelever i fyran och femman och tack
till alla ni från hembygdsföreningen som var med och grävde med oss. Strålande
insats av er alla tycker Susanne Haltiner Nordström, Anna Ödéen, Claes Pettersson och jag, Ådel V. Franzén. Att vi dessutom hade tur med vädret var en välsignad bonus.
| Work in progress. Arbetsbild Bollarp 2013. Fotograf: Anna Ödéen, Jönköpings läns museum. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








