Den nya grannen i Bredestad

 

Bredestadsdalen i Aneby kommun är en kulturhistoriskt mycket intressant trakt, och det är inte förvånande att dalgången närmast Bredestads romanska stenkyrka klassats som riksintresse (RI 82). Här finns handfasta spår som gravar, gravgrupper och gravfält från hela järnåldern, runstensfragment, äldre odlingslämningar, hålvägar och en tegelugn från 1700-talet. Men också sägenomspunna platser som Skrivareberget och Galgabacken. Förbi kyrkan, med anor från tusentalets slut, passerade tidigt vägar mot Aneby, Kalmar och Linköping. Vägnätet kan spåras långt tillbaka i tiden, och Bredestads betydelse som knutpunkt i landskapet kan gå tillbaka till förhistorisk tid. Den rika kulturmiljön är också anledningen till de arkeologiska insatser som utförts i Bredestad genom åren. Den mest omfattande undersökningen utfördes år 2000 inför breddning av rv 132 mellan Aneby och Bredestad, och anläggandet av en översilningsdamm norr om kyrkan. Vid det tillfället upptäcktes två förhistoriska boplatsområden; ett med ett femtiotal härdar från tiden 400 f. Kr–400 e. Kr, och ett med härdar och ett långhus från tiden 700–900-talen.

Hus, härdar och hantverk – resultaten av 2013 års undersökningar
Planer på att ändra sträckningen för rv 32 mellan Bredestad och Marbäck har funnits länge, och genom åren har länsmuseet haft flera uppdrag inom ramarna för projektet. Nu har beslut fattats och ny väg ska byggas, liksom en trafikplats i vägkorsningen mellan rv 132 och rv 32. För länsmuseets del har det inneburit att vi under sensommaren genomfört utredningar och förundersökningar inom de områden som ska exploateras. Resultaten av dessa insatser visar att härdar, stolphål och spridda fynd finns vid vägkorsningen, men också intill den lilla domarringen fornlämning 39 norr om vägkorsningen. Att härdar och stolphål hittades föranledde länsstyrelsen att ge museet uppdraget att utvidga förundersökningen i områdena där dessa påträffades. Syftet med den kompletterande förundersökningen var att försöka få en bild av vad anläggningarna representerar, och att åldersbestämma några av dem.


Stolphål och härdar där den nya trafikplatsen ska byggas. I bakgrunden, på höger sida om vägen och mitt emot den stora röda ekonomibyggnaden, ligger en boplats med långhus och härdar från yngre järnåldern som undersöktes år 2000.  

Den utvidgade förundersökningen blev färdiga förra veckan och vi kan konstatera att ett tiotal härdar och stolphål finns i ytorna närmast domarringen, och att ca 20 härdar och ett fyrtiotal stolphål finns i de ytorna som avbanats där trafikplatsen ska anläggas. I skrivande stund har vi inte lyckats pussla ihop stolphålen till någon tydlig byggnad, men troligtvis är vi både en och kanske flera byggnader på spåren. Att hitta huslämningar är alltid spännande, särskilt denna gång eftersom boplatsen vi vägkorsningen bara ligger drygt 100 m från den yngre järnåldersgård som undersöktes år 2000. Om de båda boplatserna är lika gamla finns i så fall ett gårdskomplex på vardera sidan om Viebäckabäcken. Förhoppningsvis får vi möjlighet att närmare undersöka ”den nya grannen i Bredestad” nästa år.

Fynd från hantverk och annat smått och gott

Förutom anläggningarna hittade vi även en del fynd när vi grävde provrutor och metalldetekterade, framförallt i matjorden inom området för den nya trafikplatsen. Det har rört sig om armborstpilspetsar, en hästsko, slagg, järnfragment, brända ben och förslaggad lera. Vid schaktning och upprensning av anläggningarna hittade vi också slaggklumpar och bränd lera av olika slag som kan härstamma från ugnsväggar och lerklädda smideshärdar. Slagg och bränd lera tyder på att någon form av järnhantering/metallhantverk förekommit på platsen.

Vi hittade också ett något udda fynd i kanten av ett mosslager i ett av sökschakten närmast Viebäckabäcken. Det var en mycket välbevarad 12 cm lång pipa som täljts till av en trädgren. Pipan kan möjligen vara en lockpipa, och i så fall använts för att locka till sig fåglar eller andra villebråd i samband med jakt. Hur gammal pipan är kan vi i dagsläget inte säga så mycket om.

Vad händer nu?

Efter avslutat fältarbete återstår att ta hand om fynden, sammanställa dokumentationen, analysera och artbestämma de brända benen, skicka träkol från några härdar för datering och för att få veta vilken slags ved man eldat med. Sedan sammanställs allt i en rapport som ger länsstyrelsen underlag för beslut om eventuellt fortsatta undersökningar nästa år, och i så fall i vilken omfattning de ska ske.

Kristina Jansson

Arkeolog