fredag 20 september 2013

Rödockra, husoffer och cirkelkors


Ibland är det de små detaljerna som avgör om vi arkeologer lyckas med att lyfta blicken och upptäcka den historia källmaterialet berättar. En viktig förutsättning är att bevarande­förhållandena är goda, en annan att det finns tid för noggrann undersökning och dokumentation. När vi nyligen undersökte en av byggnaderna i Farstorp var förutsättningarna precis så gynnsamma. Då upptäckte vi något som gjorde att vi höjde på ögonbrynen.

Farstorp, halva långhuset ligger under vägen
Här grävs ett av långhusen i Farstorp bort och ligger nu
delvis under den nyanlagda vägen

Byggnaden i Farstorp är ett långhus, sannolikt från äldre järnålder. Huset har haft lerklinade väggar och ett sadeltak, troligtvis av torv. Det var i ett stolphål, i det som en gång varit den norra långväggen, som vi gjorde fyndet. Längst ned i botten på hålet låg en sten som var målad med mörk röd färg. Vi har tagit in stenen för närmare analys, men antar redan i nuläget att färgen är rödockra. Ockra uppstår genom vittring av järnhaltiga bergarter tillsammans med bland annat, sand. Vid bränning omvandlas den gula hydroxiden till röd oxid och då får man en mörkare och rödare ockra, i likhet med den som fanns på bottenstenen i husets norrvägg.


Bottenstenen med rödockra, från norra långväggen


Vid närmare undersökning visade det sig att stenen var oregelbunden, men lagd med den plana sidan upp. En liknande bottensten, men utan färg fanns även i sydväggen. Eftersom huset har varit uppfört i delvis lös siltig sand, har stenarna bildat stabila fundament och varit nödvändiga för väggstolparna att kunna vila på. Två frågor som nu uppstår, är när och varför järnåldersborna i Farstorp har målat och lagt den rödockrafärgade bottenstenen på plats under stolpen? Det ligger nära till hands att tro att stenen placerats i stolphålet då huset uppfördes. Den andra frågan är betydligt vanskligare att besvara.

I vanliga fall förknippar man rödockra med hällmålningar och gravar, och färgen tros ha haft en rituell mening. I vårt fall får man även vända blicken till de fynd som ibland gjorts i stolphålen i förhistoriska boningshus som undersökts på andra håll. Bland annat finns exempel på avsiktligt deponerade djur eller delar av djur, men även föremål som redskap och mynt har hittats. Depositionerna som kan liknas vid ”husoffer”, har rötter i stenåldern och upphör inte med kristnandet utan fortsätter långt in på 1800-talet.


Rödmålade cirkelkors, så kallade konsekrationskors,
från Vittsjö kyrka i Skåne

Avsikten med att placera ett föremål i ett stolphål har sannolikt varierat över tid, från beskydd mot onda makter, sjukdomar och olycka till att ge välstånd hos djuren och lycka åt de inneboende. En intressant parallell skulle även kunna dras till våra medeltida kyrkor och de cirkelkors, så kallade konsekrationskors, som ofta målades med röd färg inför invigningen. Oavsett om de inneboende i Farstorpshuset sökte skydd eller önskade välstånd, vittnar bottenstenen nu, nästan två tusen år senare, om den betydelse man tillmätte ritualer.


torsdag 19 september 2013

En stenåldersmus

En vanlig dag på jobbet i Farstorp brukar innebära närkontakt med stenrösen av olika slag och att slänga sten, sten och åter sten. Ofta handlar det om röjningssten som lagts upp till prydliga rösen, men det händer också att vi hittar inre konstruktioner eller fynd av olika slag, t.ex keramiksskärvor från kärl som gått sönder. Så kan som sagt var en dag på jobbet se ut. Men rätt vad det är händer något annat som blir dagens "snackis". Ett exempel på det hände förra veckan då vi fick besök av paleoekolog Per Lagerås från Riksantikvarieämbetet. Per är en av flera sakkunniga experter som knutits till projektet för att bidra med sina specialistkunskaper. I Pers fall handlar det om pollenanalyser, och hur de kan hjälpa oss att få en bild av landskapet och visa hur marken utnyttjats genom tiderna.


Tom och Annie inför provborrning i mossen

För att göra en pollenanalys krävs ett borrprov i en mosse nära grävplatsen och det var när vi höll på med det arbetet som vi fick våra lilla överraskning. I borrkärnans torvskikt, på ungefär 3 meters djup, låg en musgnagd hasselnöt. Det kanske inte låter så märkvärdigt men om man tänker på att torven på det djupet i mossen är 5000 år gammal, blir det något extra.


Borrkärnan studeras

På den här platsen ser vi alltså spåren efter en liten stenåldersmus som fått sig en godbit. Ett lite udda fynd som är roligt i sig, men också intressant för att det visar att hassel vuxit i området under stenåldern. I dag växer ingen hassel här och det ger oss en fingervisning om att lanskapet förändrats en hel del under de senaste årtusendena. När pollenanalysen så småningom färdigställts kommer vi att veta mer om dessa förändringar, vad de berott på och försöka se hur våra undersökningsresultat kan relateras till dem.
Det blir en annan nöt att knäcka!

 
  Britt granskar den musgnagda nöten
 
 

onsdag 18 september 2013

En markkabel, medeltida smide och spåren efter tidigare okänd gårdsenhet

En markkabel och en deadline

Det har hänt saker i Farstorp, spår av hus har undersökts, flera röjningsrösen har grävts och dokumenterats, slagg har samlats in från troligen både järnframställning och smide och prover av alla möjliga sorter har tagits och väntar på att analyseras. Det har som sagt hänt mycket även om det varit lite glest med rapporter om grävningen här på vår blogg den senaste tiden.
Att rapporteringen varit sporadisk får vi skylla lite på planering och arbete inför arkeologidagen, ett arbete som ju betalade sig bra med nästan 200 besökare, men framför allt på att vi, fram till sista augusti, arbetade intensivt och målmedvetet för att bli klara inom den del av undersökningsområdet där markkabeln nu håller på att grävas ned.
Alla arkeologiska objekt inom denna ca 500 meter långa och 25-30 meter breda korridor, som går i nord-sydlig riktning genom hela undersökningsområdet, var tvungna att vara undersökta, dokumenterade och borttagna senast sista arbetsdagen i augusti. Det var några jäktiga dagar i slutet av månaden men allt blev klart och nu kan vi kika ner i ett närmare två meter djupt och tre meter brett schakt som sakta men säkert dras genom området.


Rakt genom undersökningsområdet dras nu det nästan två meter djupa ledningsschaktet.

 

Medeltida smide

Fram till sista augusti grävdes således en hel del objekt färdigt, t.ex. spåren efter det hus som beskrevs av Håkan Hylén i tisdagens blogginlägg, samt bland mycket annat resterna av två smedjor i undersökningsområdets nordvästra del. Dessa är troligen medeltida och möjligen spåren efter en gårdsenhet som vi idag inte ser några spår av och inte heller har några indikationer på från historiska källor, varken från arkiv eller historiska kartor. Förutom en stor mängd slagg och fragment av ugnsväggar samt fundament för ässjor, påträffades också vad vi tror är fundamentet för ett städ.

Fundament för ett städ, sett uppifrån. Gropen i mitten är ca 0,5 meter i diameter.

Smedjorna låg inte mer än 15 meter från varandra, i ett område väl röjt på sten men med få av de röjningsrösen som annars ligger spritt i området. Vi vet från historiska källor att en gårds smedja, på grund av brandrisk, inte legat i direkt anslutning till boningshusen och kanske antyder allt detta sammantaget att vi här har rört oss i kanten av ett gårdstun. Några andra spår av själva gården har vi dock inte hittat, än. Om smedjorna varit i bruk samtidigt eller avlöst varandra vet vi inte än, det ska förhoppningsvis C-14-analyserna kunna svara på. 
Metalldetektering i området visade fynd av till exempel spik, beslag och möjligen en fil. Stora mängder slagg och kanske även ett blästermunstycke (ingångshålet för den troligen med handkraft drivna bälgen till ässjan) påträffades vid undersökningen av smedjorna och ytorna närmast däromkring. Både öster och väster om de undersökta smedjorna, en bit in i skogen på ömse sidor om vårt undersökningsområde, finns spår efter kolning i mila i form av kolbottnar. Dessa skulle mycket väl ha kunnat försett den eventuella gården och dess smedja/smedjor med nödvändigt kol men även ha genererat ett överskott som tillsammans med smidesverksamheten gett ett extra tillskott till gårdens ekonomi.


Bränd och förslaggad lera tolkat som blästermunstycke. Bitarna är ca 5-10 cm stora.
 Anders Bornfalk-Back
Karin Lindeblad
Moa Lorentzon

tisdag 17 september 2013

Tak över huvudet



Så här kan det treskeppiga huset ha sett ut i Farstorp. På bilden syns en rekonstruktion 
av ett förhistoriskt hus vid Boarp i Skåne. Foto: Håkan Hylén, privat.

Sten, sten och åter sten. Sten i alla utföranden och storlekar finns att tillgå här i Farstorp. En stor del av dem ligger uppkastade i runda högar, röjningsrösen, som vi arkeologer kallar dem. Dessa röjningsrösen och den intilliggande odlingsmarken har varit i fokus för den arkeologiska undersökning som just nu pågår i Farstorp. Undersökningen visar att det under och bland rösena även ligger förhistoriska boplatslämningar. I nuläget har vi undersökt och dokumenterat fyra huslämningar som har uppförts för mer än tusen år sedan, kanske till och med ännu längre tillbaka i tiden.

Ett av de undersökta husen, som sannolikt är från äldre järnålder, har varit uppdelat i tre skepp. Det har vi kunnat se på det sätt som stolparna har burit upp taket. Själva stolparna har förmultnat och är borta sedan länge, men vi har kunnat se och följa spåren i marken som visar hur de har stått i förhållande till varandra. Stolpsättningen i det undersökta huset avslöjar också att huset haft ett mycket tungt tak, förmodligen rör det sig om ett torvtak.

Från andra undersökningar vet vi att ytterväggarna i husen vid den här tiden har bestått av grenar som flätats samman och sedan tätats med lera. Tekniken kallas lerklining. Många av dessa undersökta hus har brunnit ned helt till grunden, andra har utsatts för brand som har kunnat släckas. Det som en gång var en katastrof för dåtidens människor, har visat sig vara en källa till kunskap för dagens arkeologer. Genom eldens inverkan har leran bevarats fram till våra dagar, ibland har man till och med funnit avtryck från de flätade grenar som funnits i väggarna. Men inte ett enda fragment av bränd lera har påträffats vid undersökningen av Farstorpshuset. Detta är anmärkningsvärt i jämförelse med andra boplatsundersökningar. Där brukar brända fragment av klinad lera påträffas i fyllningen till såväl takbärande stolpar som väggstolpar. Sannolikt har även huset i Farstorp haft lerklinade väggar.

Om avsaknaden av fynd av bränd, klinad lera beror på att huset i Farstorp aldrig har utsatts för brand eller eldsvåda är vanskligt att bedöma. Viss brandrisk har invånarna uppenbarligen utsatt sig för, då en kokgrop har legat precis innanför husets norrvägg. Att kokgropen placerats just där har antagligen varit ett medvetet drag, med tanke på att inomhusluften intill norrväggar under stora delar av året håller en betydligt lägre temperatur. Denna del av huset har även visat sig vara avgränsad från andra utrymmen genom en mellanvägg. Detta är inte den enda mellanväggen, huset i Farstorp har flera. Syftet var förmodligen att skapa utrymmen för skilda aktiviteter. Vad utrymmena har använts till kommer resultaten av de prover som tagits ge svar på.

onsdag 4 september 2013

Arkeologidagen i Farstorp - en succé!

Marita Sjölin (i reflexväst) visar intresserade besökare utgävningen.

Arkeologidagen arrangeras varje år genom Riksantikvarieämbetet över hela Sverige och museer, organisationer och andra kulturhistoriska aktörer deltar. I år genomfördes arkeologidagen den 25e augusti och vi hade öppet hus ute i Farstorp! Jönköpings läns museum, Riksantikvarieämbetet, Barkeryds Hembygdsförening och representanter från Svenska kraftnät arrangerade dagen, som blev en succé!

Det kom ungefär 200 besökare som deltog i någon av de två guidade turerna som inleddes med en visning av det arkeologiska undersökningsområdet. Bland rösen, gravar, järnålders- och stenåldershus berättade våra arkeologer om utgrävningen. Barkeryds hembygdsförening berättade om torp- och gårdshistoriken i området och Svenska kraftnät berättade om projektet runt bygget av Sydvästlänken. Efter visningen kunde besökarna se på den pågående utgrävningen, fråga våra duktiga arkeologer, se på de arkeologiska fynd som gjorts i området och hembygdsföreningen hade korvförsäljning. Alla var nöjda med dagen, både vi arrangörer och besökare!

Annie Rosén

onsdag 28 augusti 2013

Morgondagens fornlämningar?

Idag var jag ute för att granska forn- och kulturlämningar i skogarna utanför Vaggeryd. Det var främst kolbottnar som påträffades och registrerades under dagen men i anslutning till ett av områdena påträffade jag en hel del nytillverkade lämningar.
 
Förutom detta utegym fanns en hel del gropar som lätt kunde tolkas som rester efter barnlek. Här i skogen har det stora kriget utspelats. Man kan bara föreställa sig vilket liv det är i skogarna efter att skoldagen tagit slut. Turligt nog hade de missat att gräva i kolbottnar och andra lämningar.

 
Men när jag gick där så slog det mig att hur skulle denna plats ha tolkats om tidens tand fått nöta ner spåren under - låt säga 50-100 år. Groparna med sina vallar kanske skulle tolkats som just skyttevärn, men troligen skulle vi inte förknippat detta med barn utan snarare med någon militärövning. Dessa skulle då ha fått en plats i fornminnesregistret.
 
Rester efter utegymmet skulle troligen inte kunna ses mer än att alla kringspridda järnföremål skulle kunnat hittas vid metalldetektering - men hur skulle vi tolkat det? En fråga som slår mig är även hur identifierar vi barns lek från gångna tider, vilka spår har de lämnat efter sig?
 

torsdag 22 augusti 2013

Arkeologidagen i Farstorp

Söndagen den 25.e augusti, kl. 12-16.

Arkeologer visar den pågående undersökningen, lite av de fynd vi gjort och hur vi tror att lämningarna och platsen kan tolkas.

Barkeryds hembygdsförening berättar om torpen i området, de som fortfarande ligger kvar som lämningar i skogen och de som helt försvunnit i och med bygget av kraftverksstationen.

Svenska Kraftnät berättar om bygget av sydvästlänken.

 Tid: 12-16
Guidade visningar 12.15 och 14.00

För att nå undersökningsområdet se karta.
Följ skyltar, tag av vid Kramsäng, parkera vid anvisad plats.


Ett voltakors från slagfältet!

 
Korset från slagfältet i Angerdshestra. Foto: Göran Sandstedt, JLM
Man blir aldrig fullärd, det finns alltid ny information att hämta in. Tur är väl det, för hur tråkigt hade inte livet varit annars? Dessutom kan det vara nyttigt att ibland få en påminnelse om att även vi sakkunniga har våra kunskapsluckor. Och det var precis vad som hände igår!
 
Bland de föremål som insamlades förra sommaren uppe på platsen för det svenska fältlägret från 1567 i Angerdshestra socken (se tidigare blogginlägg!) finns ett litet välbevarat hängkors. Utförandet är påfallande enkelt, bara ett kopparbleck med fem stansade hål och ett tunt ristat kors som dekor. Det bär spår av att ha ryckts loss, eftersom upphängningsöglan är lite tillböjd. Korset påträffades vid metalldetektering i ett område där armborstpilar, muskötkulor, vapendelar, fotangel och hästutrustning grävts fram. Det låg på samma djup där vi lärt oss att föremål från slaget kan förväntas, dvs. mellan 20 och 30 cm under dagens markyta. Kort sagt fanns det ingen anledning att misstänka att inte också det här fyndet borde kopplas till de tragiska händelserna den 31 oktober 1567. Så fel man kan ha...

Korset från det skånska grustaget. Foto: Kristina Alsvold
För igår kom det ett mail till museet. Bifogat var ett foto av ett helt identiskt hängkors som påträffats bland sten från ett grustag nere i Skåne. Och upphittaren som förklarligt nog ville veta mer om fyndet hade redan funnit bra paralleller. Det föreföll vara frågan om ett s.k. voltakors från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Men så fanns ju ett jordfynd från Småland som inte alls passade in i en annars ganska entydig bild - vårt hänge från Hovmejan i Angerdshestra! Var vi i projekt Getaryggen 1567 helt säkra på dateringen till 1500-talets senare hälft?

Voltakors från Åbotorp vid Vartofta
Foto: Gunnar Creutz, Falbygdens museum (lic.CC BY-SA 3.0)
Vad är då ett voltakors? Enklast beskrivet är det ett föremål tillverkat av några sammansatta koppar- eller zinkbleck kompletterade med tygstycken och tråd. Anordningen doppades i vatten eller ättika varvid en svag elektrisk ström alstrades. Korset bars om halsen och tillskrevs allehanda läkande och lindrande förmågor. Viktig var också den sexuddiga stjärnan med hebreiska tecken, ofta med betydelsen "må Han leva". 
 
Voltakorsen är en på många vis intressant blandning av alternativmedicin, övertro och rent kvacksalveri. För kring år 1900 fanns det pengar att tjäna på folks fascination inför den nya kraftkällan elektricitet. Korsen tillverkades i fabrik och såldes förmodligen med hyfsad förtjänst. Det avbildade kompletta voltakorset finns idag på Falbygdens museum (inv.nr. 2M16-A9586) och har tillhört systrarna Selma och Elin Andresson på gården Åbotorp vid Vartofta i Västergötland. Det är förmodligen av typen "Professor Heskiers Voltakors med den store stjerne". 
 
Kontentan av det hela är att ett hänge som från början tillskrevs en rädd bondesoldat anno 1567 istället har hängt om halsen på en torpare eller hans fru för bara ett sekel sedan. Var det för att lindra ryggvärken som voltakorset inköptes till den lilla småländska gården Hovmejan? Det lär vi aldrig få veta. Men en bra historia kom med en viktig lärdom på köpet - detta att saker och ting inte alltid är vad man först tror. Nya kunskaper tillkommer hela tiden; det är något man måste vara ödmjuk inför! 
 
 
Stort tack till Kristina Alsvold som ställde frågan och visade oss fyndet från grustaget. Och till Gunnar Creutz, vars fina foton av kompletta voltakors redde ut många oklarheter!