Den gäckande hålvägen

Ibland är det svårare än vanligt att hitta igen fornlämningar. Jag arbetar sedan i somras med en förundersökning som omfattar ett drygt halvdussin fornlämningar i Aneby kommun. En av dem är en hålväg som jag har i uppdrag att dokumentera. När jag besökte hålvägen första gången hade jag en hand-GPS till hjälp att hitta den. Jag hittade en hålväg i området men tyckte inte att läget stämde riktigt med vad GPS:en visade. Det skyllde jag på svåra mottagningsförhållanden i den täta skogen. Senare mätte jag in hålvägen exakt med en totalstation. När jag kom in på kontoret och tittade på mätningarna blev det uppenbart att hålvägens läge avvek rejält från det som var registrerat i Fornminnesregistret. Betydde detta att jag hade hittat en annan hålväg eller var det registreringen som var felaktig? Jag la in hålvägen på en terrängmodell jag hade gjort utifrån Lantmäteriets flygburna laserskanning. Då kunde jag se en linje öster om den linje jag hade mätt in. Och den fortsatte i samma riktning. Några dagar senare hade jag tillfälle att på nytt besöka området. Jag kunde då konstatera att hålvägen gick där terrängmodellen visade; det fanns ingen hålväg där den var registrerad tidigare.

På kartan nedan visas både den inmätta och den registrerade hålvägens läge med terrängmodellen som bakgrund. Jag har ringat in den del av hålvägen som syns i terrängmodellen. I den västra delen där hålvägen är inmätt med totalstation är skogen för tät för att laserskanningen ska kunna visa några detaljer.