Bollarp: in da house!

I dag lyckades vi vrida tillvaron rätt och lustiga huset blev logiska huset. Nu har vi en stuga, ca 7 x 4 meter stor, enrummare med rökugn belägen husets södra del. Vi är således tillbaka i den tolkning som gjordes 2010, då högst hypotetisk och grundad på endast åtta grävda enmetersrutor. Men nu, med tjugo kvadratmeter grävda har vi tre väggar och den fjärde på väg. Att arbeta med olika arkeologer betyder att skilda erfarenheter möter de fysiska lämningarna på plats. Claes, som var ute i dag tillsammans med Anna, lärare Birger, skolbarnen och jag, har grävt otaliga medeltida hus i Skåne, både ensamgårdar och i bykontext. Rökstugans konstruktion var honom allt annat än främmande och alltmedan ruta efter ruta sänktes ner till rätt nivå blev det klart vad som var ute och vad som var inne. En tanig syllstensrad som pep av åt helt fel håll är än så länge underlag till väggen i en farstu som funnits i södra delen av husets östra långsida. Platta hällar utanför markerar var ingången bör ha varit.

Av rökugnen finns endast botten kvar. En snygg kvadrat, mot långhusväggen och in i rummet avgränsad av stenrader som närmast fungerat som brandväggar. Dessa och själva ugnen har rivits och materialet har återanvänts. Det ligger närmast till hands att materialet kom till användning i Bollarpshuset som låg endast 25 meter åt norr, alltså den redan utgrävda kåken som vi vet var bebodd mellan 1550 och 1630. Detta gör att vi börjar bli tämligen säkra på att det vi nu gräver är äldre. Fynden är få. Förutom bränd lera som förekommer frekvent kring rökugnsfundamentet men sparsamt i huset i övrigt, har ett järnföremål, möjligen ett remändebeslag, en glättsten alternativ knacksten, en slaggklump och två bitar försintrat odefinierbart material framkommit. Till detta kommer två bitar av keramik och en slaggbit från 2010 års grävning. Detta kan kontrasteras mot de ca 150 fyndposter som registrerades i Bollarpshuset (den brända leran oräknat), varav merparten var järnföremål. Det nya huset speglar en annan materiell kontext.

För eleverna från Vireda skola var det sista dagen och med övertalning och lämpor hade de fått igenom sitt önskemål om att arbeta över! De var nämligen inte alls nöjda med den snålt tilltagna arbetstiden och inför nästa grävning med skolbarn inser vi att vi nog kan återgå till fem-dagars arbetsvecka. En tradition kan det kanske kallas när det begås för tredje gången: Bengt, en av hembygdsföreningens klippor, anlände med avslutningssurprisen till eleverna: glass. Lyckligtvis fanns det tillräckligt även till de lite äldre arkeologerna.

I morgon blir det stora dokumentations- och inmätningsdagen, utan elever men med totalstation. Sen får vi se hur snabbt planritningen till modellen Bollarp 2, kommer att presenteras på bloggen.

Cliffhanger: eleverna skolkar från skolan och kommer tillbaka till grävningen. Lärare Birger rasar: var är mina elever? Nu enmeterruta grävs: logiska huset blir åter lustiga huset.