Jönköpings slott på TV4

Slottet i lokal-TV för andra gången...

Rosenlunds dolda park i TV4

En sensommarintervju ute vid Rosenlunds herrgård - sänd den 3 oktober på lokalnyheterna. Bättre sänt än aldrig!

Lite grann från ovan...

Kajen - Slottet - Länsstyrelsen

Så var det då dags för Västra Kajens Tivoli att öppna. Dess främsta attraktionen är - Kranturen! Se Jönköping från ovan och njut av utsikten bort mot Vätterbranten och Visingsö - i vindstilla och stekande sol! Ibland skall man ha tur med vädret och när man summerar våra upplevelser under september månad 2011 känns det som om vi var värda några solskenstimmar. Med en arbetshöjd som motsvarade Länsstyrelsens översta våning var det dessutom perfekta förhållanden för ruinskådning. Slottets framgrävda delar låg långt därnere. Det var plötsligt lätt att tänka sig även bastion Christina borta vid bron. Perspektivet gjorde fästningens verkliga storlek greppbar. Från Rättscentrum i söder till Hamnparken i norr - allt detta var en gång platsen för Jönköpings slott!

Trettiovå meter över asfalten...

Alla på grävningen tog chansen att åka upp och se slottsruinen lite grann från ovan. Somliga med högre puls och blekare leenden än kollegorna, men man får ju inte missa ett sådant tillfälle! Och eftersom kranens korg satt stabilt fastbultad på själva armen behövde man inte heller oroa sig för svängningar och sjösjuka. Det var "bara" att åka upp och njuta av vädret och utsikten!

Göran Sandstedt vänder Hasselbladaren mot bastion Carolus

Fast arbete går före nöje. Huvudsyftet med att hyra in en 32 m kran för dryga 5 000 kr var förstås att fotodokumentera under optimala omständigheter. Den viktiga uppgiften tillföll länsmuseets egen fotograf Göran Sandstedt som var först upp i korgen. Resultatet blev givetvis ypperligt!

Bastion Carolus från ovan med de två framgrävda kanonkasematterna

Efter att ha rensat murar och snubblat runt i bastion Carolus sedan i slutet av augusti kändes det härligt att se de frilagda delarna ur ett fågelperspektiv. Visserligen har vi ju inmätningarna, men det är en sak att se på en ritning - något annat att skåda kasematterna rakt uppifrån. Då framträder de två rum vi hittills grävt ut tydligt och man kan ana början på det tredje kanonvärnet längst till höger. Man ser också hur skevt de anslutande, provisoriska murarna har hakats på den välbyggda bastionen. Bättre kan man knappast illustrera begreppet "avbruten byggnadsetapp"...

Jens samlar in gråmunkarnas hampa och mullbär

Samma händelserika dag hade vi besök av projektets arkeobotaniker Jens Heimdahl för andra gången. Han gick igenom våra insamlade jordprov inne på museet. Dessutom tog vi upp ett extra djupt hål i marken - bara för att glädja Jens. Man skall hålla sig väl med experter och sakkunniga...

Faktum är att alla blev lika överraskade när det krävdes tre meters grävning för att nå ner till sjöbottnen, räknat från vår framschaktade markyta av anno 1800. Munksjön blev fort djup utanför slottet! Det har säkert varit besvärligt att bygga höga murar stabilt och hållbart så nära en brant bottenprofil. Men det ursprungliga vattendjupet har också inneburit en stor fördel. Man kunde segla in med tunga transporter och lägga till direkt vid kajen, alldeles invid sjöporten i kurtinmuren.

Och de äldsta lagren med utkastad dynga och skräp, längst därnere på sjöbottnen, visade sig innehålla oväntat spännande saker. Jens kunde identifiera fruktträd som äpple och mullbär bland växtresterna. Även kryddor och medicinalväxter som isop, humle, kattmynta och hampa dök upp i materialet, liksom pors och hjortron. Eftersom detta handlar om medeltida lager är det spår efter odling och växtanvändning vid franciskanerklostret som påträffats. Kanhända att gråbröderna har levt ett ganska gott liv här vid Munksjöns strand med både humle och pors till sitt klosteröl? Men hampan ska nog främst tolkas i sin roll som laxermedel, inget annat. Fast förekomsten av mullbär känns lite märklig i sammanhanget. Även om greve Per Brahe vid mitten av 1600-talet försökte få både mullbärsträd och silkesmaskar att trivas ute på det närbelägna Visingsö. Drömde munkarna möjligen om att få ta på något mjukt silkesplagg under den sträva kåpan?

Jönköpings slott i lokalnyheterna

SVT Smålandsnytt rapporterar om utgrävningen på Jönköpings slott! Inslaget visades den 29 september 2011.

Mats unika knapp...

Slät, odekorerad, anonym ...men blytung!

Ibland är det svårt för den oinitierade att fatta betydelsen av de fynd som görs på en utgrävning. Men bara lugn - precis så är det också för de arkeologer som hamnar i ovana miljöer! Till exempel ruinerna efter en fästning från stormaktstiden. När det handlar om något så speciellt som materiell kultur med tonvikten på militära ändamål och behov under 1600-talet, är man bra nära novis på nytt. Därför gäller det att hitta rätt sakkunniga att rådfråga då svårbestämda föremål dyker upp. Vid förundersökningen av Jönköpings slott vänder vi oss till traktens eget militärmuseum, Miliseum, som ligger i Skillingaryd - på det legendariska småländska övningsfältet! (se hemsidan www.vaggeryd.se/museum )

Därför satte vi oss ner med Sven Engkvist från Miliseum och lät honom titta över alla knappar som samlats in hittills i schaktet. Mats Blomberg har gått över de delar av den forna Munksjöstranden som inte står under vatten för tillfället. Mer än etthundra föremål av metall (annat än järn) har påträffats; en stor del är just knappar i olika utföranden och material. Och bland alla de vackert dekorerade var det märkligt nog en anonym och till synes intetsägande knapp som väckte Svens verkliga entusiasm. Vi talar om en slät uniformsknapp, gjuten i en blylegering.

Orsaken till att karolinen tappade sin knapp?

Imponerande? Kanske inte till att börja med. För då måste man först känna till att den svenska armén bara lät tillverka gjutna blyknappar av denna typ mellan åren 1700 och 1725. Den kommer från en karolinsk uniform. Den är autentisk och har påträffats precis utanför en fästning där ett känt förband, Jönköpings regemente, varit förlagt. Den är unik. För uniformer slets ut och försvann, speciellt under förödande konflikter som Stora Nordiska Kriget. Karl XII:s soldater lämnade verkligen inte många föremål efter sig. Vår knapp, hur oansenlig den än må vara, är ett av de få ting från de vanliga knektarnas utrustning som överlevt. Och visst ryms det ett mått av ironi i detta att en av historiens mest aggressiva militärmakter - som en gång vann så stora segrar och behärskade så stora territorier - idag kan representeras av en slät blyknapp...

Dahlberghs strand - igen!

Munksjön har återvänt!

Vi arbetar med slottet på stranden av Munksjön. Det var en vattenfästning av den typ som favoriserades inom holländsk och italiensk fortifikationskonst under tidigigt 1600-tal. Ursprungligen skulle även den nya staden öster om Hamnkanalen ha försetts med vallar och gravar, men till detta räckte inte rikets ansträngda resurser. Och Jönköping var ju ändå väl skyddat; omgivet av sjöar och sankmarker utom på en smal remsa längst i öster.

Än idag kan närheten till vattnet bli - ska vi säga ytterst påtaglig... Speciellt då inströmmande grundvatten späds på med regnvatten. Så under den nederbördsrika månaden september anno 2011 återskapas strandlinjen från Erik Dahlberghs dagar av och till.

Munksjön har avlägsnats ...tillfälligt...

Men man kan ordna det mesta med en bra pump. Speciellt som den stora dagvattenledningen från 1970-talet kan utnyttjas som avlopp. Visst, rörschaktet har skurit tvärs genom muren och förorsakat en ful skada på kurtinen, men det kan man bortse från. I alla fall när torrläggningen av det lika vidsträckta som låglänta fältet kan lösas så pass smidigt!

När merparten av undersökningsytan frilagts från grus och rasmassor är det en imponerande ruin som framträder. Med bastion Carolus norra flank och hälften av sjömuren synliga är det faktiskt mer av Jönköpings slott som kommit fram i dagsljuset än vad som synts på de senaste 140 åren. Så ta tillfället i akt och besök Sveriges mest bortglömda riksfästning!

Botten är nådd!

Slottet 1690 - pumphustornet ligger framför sjömuren

Vi har letat efter ett torn. Men hittills förgäves. På Erik Dahlberghs skiss från omkring 1690 syns ett smalt tornhus, minst fyra våningar högt alldeles intill sjömuren. Det är slottets pumphus, den s.k. Vattenkonsten som man ser. Det var byggt i trä, förmodligen som en stolpkonstruktion klädd med panel, och uppfördes mellan 1685 och 1687. Dateringen passar, eftersom byggnaden inte finns med på 1680 års ytterst noga utförda ritning över den fullt utbyggda fästningen. Pumphuset utnyttjades huvudsakligen som förråd och förstördes vid slottsbranden 1737.

s Förkolnat trä ca 0,3 m ner i strandmassorna - branden 1737?

Man kan tycka att en så pass stor byggnad bör ha lämnat tydliga spår, även om den förstörts av vådeld. Eftersom tornet delvis var uppfört på stranden utanför kurtinmuren måste det ha vilat på ordentliga fundament, antagligen stenfyllda timmerkistor. Några sådana ekon syntes emellertid inte på våra georadarbilder. Men utifrån Dahlberghs bild kan man sluta sig till att Vattenkonsten bör ha legat strax söder om slottets sjöport. Så vad göra? Vi grävde sökschakt med riktning mot Munksjön för att dels studera själva lagerbilden, dels söka efter vårt saknade torn. Till att börja med verkade alla bitar falla på plats - det kom verkligen fram timmerkonstruktioner alldeles utanför kurtinmuren. OCH - träet var tydligt brandskadat på ovansidan.

En damm? Nej, bara den gamla kajfronten som fortfarande är tät...

Men drygt tre meter öster om muren fanns en kraftig timmerkista, eller möjligen kajfront med flera lager stockar. Utanför den fanns ...ingenting. Bara utfyllnadsmassor av tämligen sent datum; något som i det här speciella fallet betyder 1800-talets andra hälft. Men man kanske inte skall lita alltför mycket på Dahlberghs teckning? Att det överdrevs en hel del i hans praktverk Suecia Antiqua et Hodierna är ju välbekant. Kanske tornet vi letat efter har varit av mer blygsamma dimensioner än vad man hittills antagit? Det är fullt möjligt.

Tro det eller ej - men 1,6 m ner fanns det en sandbotten!

Vad som däremot har kunnat fastslås är hur brant Munksjöns botten faller utanför den strandbrink där slottets kurtinmur uppförts. Bara några meter ut återfanns bottensanden först på 1.6 m under 1800-talets markyta, den strandnivå vi valt att schakta fram. Samma sak syntes i profilerna till det djupschakt vi grävde under jakten på Vattenkonst-byggnaden. De lager med byggnadsmaterial, avfall och annat som hamnat nedom murarna dyker brant ut mot sjön. Dessutom ligger svämsand från vår- och höstflod inblandat i stratigrafin. Egentligen stämmer den bilden anmärkningsvärt väl med hur strandlinjen markerats på den ovan omtalade kartan från 1680 ...som förresten också skall ha Erik Dahlbergh som upphovsman! Men då agerade han inte som stormaktens propagandatecknare, utan som den kompetente fortifikatör han egentligen var.

Mikromat i det fria - Lasse Ericsson style

Över till något helt annat - tillvarons små förtretligheter och hur man övervinner dem! Alltså; vår arbetsbod har inte el ansluten trots att den står uppställd mitt inne i centrala Jönköping. Den värms med gasol som även driver kylskåp och den fina ugn som finns vid matplatsen. Men en gasugn blir alltför varm för dagens matlådor av plast. Där duger bara rostfritt stål. Fast skam den som ger sig - vi har ju ett bensindrivet elverk kopplat till den länspump som håller fältet någorlunda fritt från regnvatten (...och från Munksjön...). Så med lite improvisationsförmåga kan man visst laga mikromat ute i det fria. Nu är det bevisat!

Och vid regnbågens fot ligger ...Länsmuseet!

Kan inte låta bli att avsluta med en bild tagen av Ann-Marie precis efter skyfallet som drabbade centrala Jönköping sent i torsdags eftermiddag. Det klarnade upp lika hastigt som efter ett tropiskt regn, solen värmde igen och den magnifika dubbla regnbågen var bland de tydligaste som någon av oss hade sett. Och var slutade den? Jo, mitt i Länsmuseet! Ska vi ta det som ett gott tecken för framtiden?

Munksjöns återkomst

Referensgruppsbesök på Västra kajen

I fredags besöktes Jönköpings slott för första gången av projektets referensgrupp. Christian Lovén, Mats Sandin och Martin Hansson representerar precis den bredd och erfarenhet när det gäller modern borgforskning som är ovärderlig i ett arbete som Västra kajen i Jönköping. Så under en solig dag (ibland skall man ha tur - även under hösten 2011) diskuterade vi klostrets, slottets och fästningens historia. Det blev många spännande nya infallsvinkar och tolkningar att ta in!

Någonstans i närheten finns tegelugnen!

Ingrävt i den branta strandbrinken utefter Munksjön finns ett område med bränd lera, blandat med små flisor och fragment av medeltida tegel. Förutom träkol är det vad lagret huvudsakligen innehåller. Det handlar inte om ett vanligt brandlager, utan bör snarast tolkas som rester från någon fas i tegelproduktionen för klosterbygget. I nuläget är det svårt att säga om detta är en del av själva ugnen. Så skulle det kunna vara, men tyvärr har flera sentida ledningsschakt hackat sönder det mest intressanta området. Man får inför slutundersökningen hoppas att någon begriplig del av ugnskonstruktionen skall ha överlevt 1970-talets hårdhänta markarbeten...

Profiltegel avsett för mittstolpen i ett gotiskt fönster

Annars har vi redan hunnit samla in mer profiltegel ur rasmassorna än vad som tidigare är känt från Jönköpings slott / kloster. I går dök ett fint utfört exemplar upp, avsett för mittstolpen i ett gotiskt fönster. Den rundade delen har varit vänd mot utsidan. Notera också urtaget där ett av de horisontella dragjärn som stabiliserat det höga och elegant utformade fönstret har vilat. Med ledning av de nya tegelfynd som gjorts kan vi säga att franciskanerklostret haft en rikt utformad arkitektur och sannolikt varit stadens mest påkostade byggnad under medeltiden. Det är känt att flera viktiga möten har avhållits i klostret och dess stora hallkyrka har säkert erbjudit en passande inramning.

Kurtinmuren med ett dagvattenschakt grävt rakt igenom...

När vi nu hunnit in på grävningens fjärde vecka är det stora ytor som frilagts. Rasmassorna är borta från två tredjedelar av schaktet och kurtinmuren blir alltmer imponerande. Tyvärr finns det ett missprydande sår, skadan efter en modern dagvattenledning. Samtidigt ska man inte klaga, eftersom störningarna egentligen är förbluffande få med tanke på att vi gräver mitt inne i en stor stad. För hur märkligt det än låter, så har Munksjöleden - sjuttiotalets breda trafikled - faktiskt bidragit till att skydda slottsruinen. Gatan med sina bärlager har bildat ett lock över lämningarna och de ledningar som servat gatubelysning, trafikljus och på senare tid parkeringens biljettautomater har alla lagts grunt.

Vad passar bättre än ... Slotts Guld?

Avslutningsvis - det finns inte speciellt mycket modernt skräp i de utfyllnadsmassor som nu schaktas undan. Men ett fynd passar som hand i handske. För vad kan vara lämpligare att dricka på Västra kajen än ölet Slotts Guld?

Unikt gravfynd i Värnamo

I samband med en planerad avverkning påträffade en markägare i Värnamo ett gravfält. Jag fick i uppdrag av länsstyrelsen att registrera detta och det visade sig vara ett höggravfält med totalt 23 gravar.

Inventeringsmiss?

Hur kan det komma sig att ingen registrerat detta gravfält? Alla inventeringar sedan 1600-talet och fornminnesinventeringarna under 1900-talet har ju framförallt fokuserat på gravar och andra monument. Läget är ypperligt och gravfältet ligger nära dages bebyggelse. Inventeringarna har ju gjorts under tidspress, 1999 skulle vi inventera 2,8 kvadratkm/dag, vilket skulle kunna förklara varför man missat det. Att det således inte förts in i registren är unikt men visar på att det fortfarande finns mycket att hitta ute i markerna.

Dog alla danskar i Småland?

Det finns många folkliga föreställningar kring våra fornlämningar. Den förre ägaren hade sagt att det fanns danskgravar i skogen. Detta är en vanlig förklaringsmodell för gravhögar men även alla röjningsrösen som hittas i markerna. Dessa skulle lagts upp i samband med de danska krigen från medeltid fram till 1600-tal. Om detta vore sant skull miljontals danska soldater vara nedgrävda i den småländska myllan. Att myter/föreställningar av det här slaget uppkommer är inte ovanligt utan ligger i den mänskliga naturen att vilja förklara och förstå sin omgivning, men för att vi inte ska skapa mer mytbildning krävs kontinuerlig forskning och kanske framförallt spridning av forskningsresultaten.

Vad kommer hända med gravfältet?

Jag har nu registrerat detta i FMIS, se Värnamo 474 och i samband med registreringen gjorde jag en skiss över detta. Markägaren får avverka sin skog efter samråd med länsstyrelsen. Vi har inga planer på vidare arkeologiska undersökningar för tillfället men vem vet vad som händer i framtiden. Förhoppningsvis kan avverkningen leda till att gravfältet blir mer tillgängligt för allmänheten.

Om knappar, viskor och frön...

Mats förbereder en blöt jakt på svensk stormaktstid

När Mats Blomberg gav sig i kast med metalldetekteringen i början av veckan var det inte bara på fasta land som han sökte. Några av de allra bästa fynden kom faktiskt i det översvämmade området vid den östra schaktgränsen, närmast Munksjön. Därute, i det täta sandblandade träflislagret, var bevaringsförhållandena anmärkningsvärt goda även för metaller. Så Mats envisa vadande gav ett mycket gott resultat!

Viskan från blöthålet - hemgjord vapenvård för en karolin

Ett av de mer fantasieggande fynden som Mats gjorde kom från de allra blötaste lagren nära den forna stranden. Men vid första anblicken ser prylen kanske inte så mycket ut för världen? Ett knippe fint vridna koppartrådar som surrats vid en pinne med en tunnare tråd. Nån sorts metallborste? Svaret kom blixtsnabbt från Sven Engkvist på Miliseum i Skillingaryd (kolla deras hemsida!). Mats hade detekterat fram en viska till ett finkalibrigt vapen, förmodligen en pistol. Inte nog med det - den vridna tråden som använts var egentligen avsedd att lindas runt greppet på en värja! Här ser man soldatens vardag; hur han plockat ihop sin egen utrustning av vad som fanns närmast till hands.

Ändå var inte viskan det föremål som mest väckte Svens uppmärksamhet. Det gjorde istället en till synes ganska anonym uniformsknapp, tillverkad av en blylegering. Men skenet bedrar. Den typen av knappar gjöts bara mellan år 1700 och 1725 - det handlar alltså om en av de ytterst få autentiska delarna från en äkta karolinsk uniform. Kanske har knappen tappats av en knekt från Jönköpings regemente som var förlagt till slottet? Det lär vi aldrig få veta, men fyndet är icke desto mindre unikt! Där ser man hur viktigt det är att våga ta sakkunskapen till hjälp.

Jens provtar på klosternivå - notera kalkbrukslagret från uppförandet av slottets sjömur!

Nästa specialist på besök blev Jens Heimdahl som gör de arkeobotaniska analyserna åt vårt projekt. Idag på förmiddagen samlade han in de första proverna från Västra kajen. Genom att gräva rakt ner i de lager som avsatts och dumpats på stranden av Munksjön kunde vi konstatera att den ursprungliga sjöbottnen låg hela 1,5 m under det tidiga 1800-talets markyta. Det finns alltså en hel del kvar att schakta bort... På den allra djupaste nivån såg vi en träkonstruktion, kanske ett flätverksgärde. Där på sjöbottnen låg också medeltida tegel; något som passar bra in mot de lämningar som kan vara en medeltida tegelugn i strandbrinken strax intill.

Högre upp i lagren fanns en tydlig strimma kalkbruk - ett konstruktionslager från den tid då kurtinmuren uppfördes längs med Munksjöns strand. Så alla massor under den nivån, inklusive alla fynd, härrör från antingen Gustav Vasas slott eller från Jönköpings franciskanerkloster. Det skall bli verkligt spännande att få veta vad Jens funnit av växter från de viktiga epokerna i stadens liv!

Arkeologi betyder inte alltid "varsamhet" - i fall nån trodde det

Nere i vårt 1,5 m djupa "titthål" påträffades även timmer; en rejäl furustock som Lasse lyckades lossa med skopan. Förhoppningsvis kommer den att kunna ge oss en bra årsringsdatering, en viktig hjälp inför fortsatta undersökningar i strandzonen. En möjlig tolkning är att vi börjar närma oss slottets pumphus, den tornliknande byggnad som avbildats av Erik Dahlberg. Den kallades också för "Vattenkonsten" och uppfördes vid mitten av 1680-talet. Bara femtio år senare förstördes byggnaden vid slottets brand. Eftersom den stod på utsidan av slottets sjömur måste den ha varit rejält grundlagd, rimligtvis med stenfyllda timmerkistor. Det kan vara en av dessa som vi nu träffat på.

Ingvar mäter in de fint behuggna kvaderstenarna i Carolus kasematt

En viktig del i förundersökningen har påbörjats i veckan. Nu mäts de frilagda fästningsmurarna in tillsammans med alla andra anläggningar och lager. Snart kan vi börja jämföra vår kartering av de faktiska lämningarna med alla rekonstruktioner och ritningar som med olika grad av noggrannhet avbildar Jönköpings slott. Eller - i ärlighetens namn - vi kan kontrollera det sydöstra hörnet av den inre befästningsgördeln. Inte illa så!